Trollåret 2010

några timma kvar av 2010, och då kan man väl passa på att uppdatera. Jag är i Malmö för stunden, och har tagit en mikrosemester från uppsala ett litet tag, då jag börjar få en massa jobb som behöver avslutas snarast. Jag hoppas att 2010 kommer att stråla och skimra, och jag kan redan nu hinta om att det blir tokigt mycket fler serieutställningar från mig, den tidigaste på nästa klubb Selma i uppsala. I April släpper top shelf engelska trollkungen, och peppen börjar bli enorm. Självklart blir det också mer serier och mitt och emies nästa filmprojekt, för att inte tala om året jag hoppas börja rita på uppföljaren till trollkungen. Puss puss på er, och må tusen små stjärnor tindra.

2009 års fågel

Jag spenderade eftermiddagen med att rita om den här gamla trotjänaren. Teckningen
skall gå till någon sorts promohäfte eller nåt liknande, och uppgiften var att rita fågeln, fast utan gråskalor och gojs runt. Det var rätt så roligt att kolla på de små ändringarna i mitt tecknande som kommit till på bara ett år. Det stora är väl att konturerna är skarpare än förut, jag har börjat lägga till någon sorts jugendfläsk på mina bilder, som separarer alla smetiga texturer rätt så fint. Om man någonsin tvekar, förenkla förenkla förenkla. Annars truckar det långsamt på med nya serier. Jag lovar en ny förhandstitt på den nya innan jul, baske mig.

Hallllzzzzz

Hallon-TV episode 8 from Bitte Andersson on Vimeo.

Samtidigt som att sova och drömma om mat tävlade på stockholms filmfestival (vi vann inte) så kanske någon uppmärksam människa märkte att filmen samtidigt visades på öppna kanalens finest, nämligen Hallon-TV. Hallon-TV är ett program ihopsatt av gänget som jobbar på Hallongrottan, stockholms bästa bokaffär. Programmet brukar visa sketcher, infall, pyttesmå spelningar, självklart hostat av en evigt entusiastisk mupp (som i nuvarande program verkar blivit ersatt med någon sorts djungelvarg.) Resultatet blir något av det finaste inom gör det själv-tv som man sett sen Upplandskanalen gav upp, och GUC-tv började bara visa fiskar. Och man kan passa på att ge Hallon-TVgänget en eloge för de lever min dröm, nämligen att för egen hand göra ett tv-program som innehåller minst en handdocka och sång (ja, seriöst, det har varit min dröm.)

Puss på

Kolb

(Ps: Här kan ni kolla på alla avsnitt i kronologisk ording, en och en tills ni sett alla!)

Hello Joe! Hello Joe! Hello Joe! Hello Joe! Hello!

Svidish invejsion

Att jag skall ges ut på Top Shelf nästa år, som en del av deras "Swedish Invasion" alltså toklansering av skandinaviska indieserier har knappast vaarit en välhållen hemlighet. Ärligt talat tror aldrig att det var en hemlighet till att börja med, det har bara varit så att det är inte så mycket att säga förutom hur jävlajävla roligt det kommer att bli. De har satt upp en liten reklamsida för böckerna på hemsidan. Jag är fortfarande inte riktigt i stadiet där jag faktiskt satt vårens kommande helcrazyhändelser i perspektiv än. Under våren har jag mest jobbat med mitt andra jobb, samtidigt som jag planerat nya grejer, och smådullat lite med kortare serier (vilket som varit sjukt skönt. I den jag håller på med får jag rita hus! hus! Yayyy!) Och har inte riktigt haft tid att tänka på släppet som den bjässiga månadslånga usa-turné som det faktiskt kommer att bli. Som vanligt kommer det nog att sluta som vanligt, det vill säga att jag slutar stressa upp mig över det sekunden jag kliver på planet, men innan det så är det mest....främmande, läskigt och så jävla jävla ballt.

Amerikan gossik

Helt plötsligt var jag förflyttad till 1800-talet. Vinden pinade mina solkiga vadmalskläder, samtidigt som jag stod på en åker och födde barn efter barn, som landade huttrande på den ofruktsamma betåkern. Samtidigt som luffarna och indianerna cirklade runt mitt solkiga skjul. Varje gång mina barn råkade illa ut, kunde man höra dem yla av glädje från sina vidriga hålor i skogen. Vid den tiden hade jag slutat bry mig om de skulle bli bra eller dåliga människor. För mig räckte det bara om en av dem skulle överleva mig, och inte hysa för många agg i slutändan. Min enda nåd i livet i slutändan blev min sista dotter. Enfaldig och småväxt som hon var skulle hon aldrig överleva vintern, men på något sätt lyckades hon stanna kvar tills jag åtminstone lämnat puberteten. Efter det var det bara att ligga kvar i sängen och stämma in i vrålandet.


Nä hörni, jag försöker inte deppa ihjäl er, jag är bara på countryhumör. Jag sitter och bläddrar lite i trollkungen, och kollar på min gamla serie "Här var vilda västern" Serien är slafsig och febrig, och består bara av drömbilder av någon sorts avskyvärt vilda västern-liv, som jag minns var en kletig blandning av Wisconsin Death Trip, Searching for the Wrong-eyed Jesus, och skulpturparken "Old Trappers Lodge", plus en rejäl dos deppig folkmusik hade gett mig en rätt så blek och deppig syn på den gamla bondevärlden som jag inte riktigt har släppt.

Samtidigt som jag är fasligt nöjd med hur serien blev (det är helt klart en av mina mest överraskande serier) så kan jag inte skaka av mig en gnagande känsla av att inte ha riktigt gjort mig av med den än. Jag vill inte säga att bönder och misär är mitt kärntema, men någonstans där, jag vet inte, kanskekanske. Vad som ursprungligen fick mig att skriva den här posten är däremot något helt annat. Nämligen denhär kombinationen av gotik och hemslöjd får mig att peppa på någonting helt annat, nämligen Åsa Grennvalls nya blogg: Hemslöjdsgoten! Folkkultur, lapptäcken, död och förrutnelse!

The Marbl´d snopp

Jepp! Jag tror jag kör vidare på dethär spåret. Ny serie som ni ser. Den skall bli "erotisk". Lätt att den blir!

1 Km Film

Idag presenteras vinnaren i tävlingen 1km film, och jag har ingen aning vilken film som vinner. Det är bara att hålla tummarna på ASODOM. Särskilt vid tanke vad det bådar för framtida filmprojekt. Vi kan väl redan outa att det blir ett till samarbete mellan mig och happy endings. Inget skrivet i sten, och ingenting tokigt planerat, men det kommer att bli sjukt häftigt.
Ni som inte hade råd att betala ett fullt festivalmedlemsskap (sjukt störigt) för att se filmen, kan göra det här, på filmfestivalens hemsida.

Nu blir det en segdag som gäller. Innan helgen skall jag gjort kolofoner och småändringar till den åh så mäktiga amerikanska trollkungen, något som egentligen bara tar ett par minuter, men bakisseghet gör det till en hjälteinsats. You can do it, li'l guy!

Psst!

Ni har väl inte missat att de visar Att Sova och Drömma om Mat i morgon på Stockholms Filmfestival va? Här är facebooknotisen.

JAHAA!

Okej, bara för att visa att jag inte fortfarande sitter och grinar över tavlan (vilket jag gör) så tänkte jag i alla fall säga någonting positivt som händer just nu: Just nu om man råkar vara i berlin, så kan man sticka till den skaninaviska ambassadsbyggnaden Felleshus som just nu har en utställning med nordiska serier. Jag deltar med lite serier ur trollkungen, lite tråkigt kanske då jag verkligen blev imponerad av det schyssta projektet, och en av de bästa momentsen var när jag och arrangören satt och fylleplanerade en inomhusglasfiberskog. Oh well, tji skog, men det finns alltid möjligheter för groteskt uppsvälda projekt senare. Hur som helst är utställningen fin, och i videon så kan man skymta Emelie Östergren, Finlands serienestor Tommi Musturi, och den isländska tecknare Bjarni Hinriksson. Jag svär bara över bristen på översättningar, men visst är de söta?

Öppet brev till posten

Nu i efterhand insåg jag att jag kanske var lite för diplomatisk i brevet jag skrev till posten angående hur ni hanterade tavlan jag skickade fint dubbelt bubbelplastad och omsorgsfullt fluffigt inslagen så att man på inget sätt kan förstöra den om man inte är en gorilla med fingrar av korv. Det jag egentligen borde sagt var JÄVLA GRISAR JAG VET VAR ER MAMMA BOR SERIÖST OM JAG SER ER GÅ ÖVER GATAN SÅ KOMMER JAG INTE ATT BROMSA OCH OM JAG SER ER GRAVSTEN SÅ KOMMER JAG ATT KNULLA DEN ÄCKLIGA JÄVLA GRISAR NI ÄR BAJS I MINA HÄNDER JAG ÄR SOLGUDEN OCH SKALL GIFTA MIG MED MIN EGEN DOTTER NI ÄR SOM SMÅ KVALSTER I MINA HÄNDER SOM LUDDET MELLAN TANGENTERNA PÅ DATTAN NU JÄVLAR BLIR DET SODOMS 120 DAGAR MINA SMÅ GRISAR! RAAAH!


via videosift.com

Kampai

Om jag fick en önskan, så vore det att jag skulle förvandlas till en japan i en kanot, någon gång på 70 eller 80-talet.

En full japan i en kanot.

Allt Mitt är helt otroligt mycket ditt!!!

Nu sitter jag sömnbristad och fin tillbaka i Uppsala efter en helg av crazy grejer. Utställningen på Makeriet är precis färdig, och med det tillika en workshop under dagen också. Det är aldrig onödigt att strössla pepp och kärlek runt sig, så jag vill bara tacka alla som gjorde Uställningen en så underbar upplevelse, med ett särskilt tack till makeriarna och deras aldrig sinande pepp. Det blir egna bilder från grynicamen när den är tömd, men tills det får ni hålla er nöjda med bilderna på makerietbloggen.

Vi vann Mammi, vi vann!

Foto: UNT

Inte nog med att man fick egotrippen att se sina egna serier på en fläskig bioduk, men det slutade också i att vi råkade vinna grejer! Det var nämligen så att vi fick ett hedersomnämnande för Asodom, med motivationen "För en uppfinningsrik och stämningsmättad animation som skickligt och självsäkert tar klivet mellan två konstformer." Det är inte ofta man får chansen att hålla fancy tacktal när man ritar serier (inte sååå ofta i alla fall jämfört med de flesta andra konstformer i alla fall) så självklart fick jag tunghäfta och sa typ att jag älskade hela världen. Det bådar fint inför nästa månad då ASODOM går upp på stockholms filmfestival. Annars kan man om man är sjukt snabb se filmen ikväll klockan sju på grand! (kostar 60 spänn plus tjuga för medlemskap.) Eller se mig i malmö nästa vecka på min utställning i Malmö! Woooh! Här är förresten en länk till UNT's artikel om det hela, och uttalandet från kortfilmsfestivalen. (Klicka på prisvinnare)

Elg och Film.

Nu tänker jag inte dyka in så mycket, men Dalarnas Tidningar har gjort en profil på
Eva-Marie Elg, Regissören av Att sova och Drömma om Mat. Den sammanfattar det vi gjort ihop rätt så bra, vilket var i princip som att föda en vattenbuffel. Kram på er!

Porr är Bäst på Bio, och Stockholms Filmfestival announcee!

Bild från "Flasher Girl on tour" av Joanna Rytel

I måndags gick Uppsala Kortfilmfestival igång, och med var det i tisdags premiär för "Att sova och drömma om mat"-filmen. Premiären var fin men blygsam, (det kom inte så jättemånga, men de som kom var så fina så) och folk verkade gå igång på den. Annars har jag spenderat större delen av min tid på stan, och suttit och knypplat ihop Dracula. Den blir nog färdig i morgon efter lite fånstirrande in i photoshop. Jag skall nu hoppas att hinna med festivalen, och faktiskt hinna se mer film än min egen.

Det enda jag hunnit med var Dirty Diaries. Dirty Diaries är ett projekt av Mia Engberg där hon gett mobilkameror till tolv olika regissörer, som gjort tolv korta porrfilmer. Det kretsar mellan skojsigt och svettigt, men över lag var det en mycket fin upplevelse, och en bra diskussion efteråt. Passet går igen ikväll vid snusktiden 23.00, och jag kan verkligen rekommendera det. Finast tror jag var Animationen "Dildoman" av Åsa Sandzén, där en kvinna stoppar in en pytteliten Göran Hägglund i sin woo-woo.

Den som förresten råkade missa första visningen av ASODOM, så visas den igen på söndag klockan 19 (också på grand) Välkomna va!

Appropå det förresten, så släpptes precis programmet till Stockholms Filmfestival! Och....hmmm hmmm:
Jepp. ASODOM är med. Jävlar vad det blir skojigt. Jag skall baske mig gifta mig med Emie för allt bra pr hon gjort för filmen. Annars så ses vi i malmö nästa vecka! Pussa hej!

Dracula

Här är en liten teaser för min första i en serie av flera kortare (under 10 sidor) serier som jag kommer att göra. Den heter Dracula. Sätt igång och mysrys!

Pyramiderblommor!

Här är omslaget till Senaste numret av C'est bon Kultur, som förutom en massa serier, så kör de några urdrag ur The Rules of Animation, som jag gjorde med Hanna P.
Ps: Hon till höger är en kompis till mig som råkar vara en sjukt duktig pianist och filmkompositör. Klicka här för att ge henne jobb.

Uppdejt, och Le festival Du film

Nu känner jag att det skulle passa att masa sig bloggavid och rapportera lite igen. Efter bokmässan har jag varit i ytterligare en post-mental-ansträngningskoma, ungefär som det alltid brukar bli när jag börjar oroa mig för saker. (vilket är väldigt väldigt ofta sen jag slutade röka....)
Däremot så skadar det inte att rapportera lite nya saker, och tjata in lite gamla:

Min och Emelie Östergrens Utställning "Allt mitt är ditt" har vernissage lördag den 31 oktober, på Makeriet i Malmö (Jag har inte varit tillbaka i malmö sen makeriet öppnar, men jag misstänker att det ligger hyfsat nära glassfabriken, och alla de där ställena som heter metro och schmetro och tetro) Vi håller i en workshop i någon sorts form som fortfarande är vag på dagen samma lördag, men det är inte helt klart än hur den kommer att se ut. Förmodligen kommer jag bara sitta där i en crazy hatt.

Den gryniga Mobilkameran är tillbaka! Yay! eftersom jag har en rent grisigt dålig hand med kameror så brukar jag alltid behandla dem som en treåring behandlar en grusig playmobilfigur. Kameran jag hade i Mexiko och riga gick ju sönder sista kvällen då vi stod och spontanfolkdansade på torget, om jag minns rätt. Wellwell. av någon anledning så kan man inte ha sönder en mobil, så jag verkar fara fast i grynbild county för ett tag. Hoppas ni åtminstone har en hum om vad bilden föreställer:


Jeppsi, ni hade rätt, det är en av bilderna jag gjort till "Allt mitt är ditt". Prylen i fråga var en gul spelare från ett fussballspel, som jag ballade loss på. Jag älskar att jag fick användning för mitt hotta breda akvarellblock, som jag inte hade nån aning om vad jag skulle göra med annars. Och att jag äntligen vågar använda Posca-pennor, alltså såna som flyter som akrylfärger, och är jätteslajmiga men skitsnygga.

På not nummer två vill jag bara säga en kort hallå till alla som såg mig på bokmässan. Faktiskt den enda bokmässan hittils som jag orkat uppskatta fullt ut, och inte krisa och åka hem efter två dagar. Så, ett stort tack till alla som var med och gjorde vistelsen till det fort av bra det var. Oavsett om du bara fick en bok signerad så förtjänar du en kram. Och en stor en till Hanna och Bromander, som visade mig varför Göteborg var bra egentligen. Plus att Hanna gjort en av de vackraste fanartsen man kan tänka sig:

Hello mista bird!

Det sista jag skulle säga är mer ett utrop. Att Sova och Drömma om Mat-filmen kommer att visas i Uppsala nästa vecka! Alltså under passet "Här och Nu- Film från Uppland". Passet Visas:

Tisdag den 20/10 kl.21.00
Söndag den 25/10 kl.19.00

Passet är en timme långt, och alla annan info går att få på festivalens hemsida.

Nyheter

Jag tänkte passa på att uppdatera lite om vad som händer i kolbfronten under September och oktober:

Fredag sen 25:e 14.00
signerar jag i Galagos monter på bokmässan. Ta med en egen trollkung för signering, eller något annat fint som jag har gjort, eller som du tror jag har gjort. Jag gör det igen på lördag vid samma tid, och söndag klockan tolv.

Sen är det även officiellt att jag dyker upp under I seriernas värld i malmö, och det i samband med utställningen jag gör på makeriet tillsammans med Emelie östergren. Temat är byta grejer: Vi ger varandra ett gäng prylar, och sen tvingar vi varandra att göra bilder och serier med utgångspunkt på grejen. Det känns riktigt schysst, även fast jag bara kommit igång. Det är precis sådana små begränsningar jag behöver för att jag inte skall balla iväg helt. Plus ytterligare en övning för mig att rita korta små fina serier.

Puss på er hur som helst, jag är lite trött, men med ett snett leende.

svartkön och vitkön

Det här är två grejer jag hållit på med vid sidan av på sistone. Den övre bilden är ifrån nästa nummer av tidningen hjärnstorm, där jag illustrerat ett gäng korta texter. Roligt var det, för jag fick gå ifrån mina teman och snuttefiltar lite, och börja dona i rent svartvitt igen, något som jag inte gjort sen serieskoledagarna. Den andra bilden förresten, är från en fansinprojekt som var som en klassisk stafettserie, du vet; en ritar första, nån annan ritar andra. Självklart var det sin beskärda del av kön, kräkande dödskallar och kolkraftverk på den förra rutan också. Kön och svartsinne verkar ha blivit mitt rittema över veckan, så jag får hoppas att det bryts upp snart med lite gladare grejer.

Finland igen!

Nu dyker jag upp i finland igen. Okej, mina serier i alla fall. Den 21 augusti, under kulturnatten i Helsingfors så blir det en stor utställning med nordiska serier. Jag har nog inte tid att åka över (när å när börjar folk bjucka på resekostnaderna?) men jag kommer i alla fall närvara med en tryck av morotsserien, och Sova och drömma om mat-kortfilmen. Artikelförfattaren i fråga verkade i alla fall gilla morotsserien, och kallar den kosmiskt naturmystisk, och andra saker på finska som är så snälla så. Den som är villig att sponsra en finlandsresa till mig, kan alltid skicka pengarna i ett litet fint kuvert.

Dethär är bara en av utställningarna jag kommer att flåsa med. Jag spenderar veckan på att få lite struktur över allt jag behöver göra inför hösten. De som är ivriga att se mig snart, så skall jag med nittio procents säkerhet säga att det blir en kolbeinnutställning i malmö i oktober. Vi får hålla tummarna på att jag inte blivit uppäten av skulder tills dess.

Kolb out

The Sweetest Drip

Ungefär här någonstans har jag serien jag precis börjat på förresten.

Berlin

En dag kvar av Berlin. Jag åkte hit för att skriva lite, och få tid att öva på mitt ritande, och jag får säga att det lyckades. Jag har nu ett manus på en härlig 20-sidors klart, och har visualiserat hel del på det hemliga projektet, så jag får säga att berlin verkligen var värt sin vikt i allt man kunde vänta sig. Jag känner mig rätt så uppskruvad nu att sätta igång med den nya serien, rita klart den gamla, laga mitt badkar(min enda hörnsten i tillvaron), och prata om trollkungen på stockholm pride. Eftersom jag tappat sladden till min kamera så får ni ingen fin bild. Ni får nöja er med en sjukt bra betty boop, och en bild av hur skoj david bowie hade i berlin i stället. Puz.

Hat och vänstring

Som vissa av er kanske har märkt, så har jag redan börjat vänstra lite med den nystartade Hatgubbebloggen, som startades för ett tag sedan av den annars så städade mangatecknaren Alice Engström. Där kommer jag regelbundet att posta det vidriga jag råkar klottra fram, eller stöta på på ett eller annat sätt. Vi tar också emot bidrag, så let the hate soar free like the eagle!

Den där Panosian, den där Hellgren, den där Kolb.

Foto: Sandra Fenomena

En av de där människorna jag såg fram emot att träffa i Berlin var Melody Panosian. Melody är en sån där kompis som man inte riktigt vet hur man fick (jag tror det var nånting med gymnasiet i all fall). Dessvärre blev det ju inte fallet, eftersom melody råkade befinna sig i Uppsala/stockholm ungefär samtidigt som jag åkte (vi hann med en fika på hugos) jag tänkte nämna henne lite för att puffa för hennes projekt Swimsuit Tissue som låter är precis på pricken vad jag brukar lystna på när jag jobbar (bara oljud och stämningar funkar bättre än popslingor när jag ritar. Särskilt andra låten på sidan, som påminner lite om The Lappetites, fast möjligen ännu mer collageigt)

Annars kan jag klämma in att jag kommer att tala om trollkungen på Homokulturens ABC, på teater tribunalen den 29:e, som Bögjävelbloggen (som jag kan varmt rekommendera) sturskt hann rapportera innan jag hann masa mig ur länstolen. Joanna Hellgren kommer att vara där också och prata om världens snyggaste bok.

Ti-hi

Jag gillar att han tvivlar på min mänsklighet. Det är kanske det bästa smickret man kan ge mig. Här är samma artikel, men för dom som gillar klicka länkar. Då får ni också lite skoj.

Artskij Fartskij away for Vacation!

Jag har stuckit till Berlin ett tag, så för tillfället får ni hålla till godo med att kolla på den här fräsiga Armeniska filmen från 1968. Enjoy!

Den vilda Recentionshorden

Hej Bloggi. Jag sitter i ett timmerpalats i Sösjö, och avnjuter en svensk sommar på det där ordentliga sättet man annars bara brukar avnjuta på film eller genom andra människor. Det är rätt så tufft vilken höjning göra ingenting får bara man lägger till mäktigt med sol, och en sjö i närheten.
Jag skall inte hålla mig så länge kvar, men jag tänkte nämna ett par saker innan jag lägger mig raklång på altanen:

Enn Kokk gör på sin blogg en rätt så bra läsning, och sammanfattar också lite vad tidigare recensenter har dragit igenom

Och så har Strömberg läst boken och peppat. Det hade jag väntat på ända sen jag stötte på honom under SPX.

Men nu så skall jag vältra mig i Jämtland. Träden här är hur tuffa som helst. Det är en massa raka pinnar upp i luften, med grejs på toppen. Inget i mellan! Och Älgar! Woog!

Lite äldre, lite mer bedårande för var dag som går.

Nu har jag varit med i Tv och sett sådär frikyrklig ut igen. Fast jag tror att frikyrkligheten kom ifrån att jag hade solen i ögonen och tvingades att kisa hela tiden. Hur som helst, weyyy! Nu åker jag snart till jämtland, och packar precis ihop allt mitt junk. Och jag fyller 27 idag! Hyll hyll! Jag har firat med borstj och att få en svennebränna i den tokvarma solen.

Vad i Lådan

Hej Bloggo. Det var ett tag sen sist.
Jag har spenderat en tid i hängmattan samtidigt som min bok har svirat land och rike
runt. Jag har förberett mig genom att koppla på mitt plirigaste leende och komma på snabba svar till kusliga frågor som "vad handlar din bok om" "Meh, de kan ju inte föda barn, de är ju killar" "varför käkar de bara pasta och köttbullar". Jag försöker bara vinkla det till att "Meh, det kan ju läsare fylla i själv, och så får ni lite skoj utav det, så behöver jag inte förklara allt. Snart dyker jag upp förresten i en intervju i tv4 uppland, där jag kollar på ett träd och säger "-varför är vi så fascinerade av träd" Sen kikar jag busigt fram bakom trädstammen. Eller, det kanske inte kommer med, men jag hoppas eller så hoppas jag inte. Den som lever får se.

.....döjp

Men om man skall kika i framtidsgluggen, så finns det lite saker att hålla utkik efter. Jag har halvofficiellt tagit sommarlov (jag ritar nu "för skojs skull", vad fan det nu är) och skall precis bila iväg till Söjsö i Mighty jämtland för lite skogande. Efter det blir det en ståtlig månad i berlin, där jag hade tänkt att planera fortsättningen på boken, lite löst junk, och ett helt nytt hemligt projekt som jag kallar "projekt så jävlajävlabra". I höst blir det utställningar, hade jag tänkt, och jag har en i faggorna tillsammans med Emelie Östergren, som jag varit sugen på att jobba med sen jag såg hennes serier.
Bra att vi hördes av igen bloggo. Vi borde hänga.
/Kolb

Fjellminator

Jag får lov att krypa till korset med det här. Jag är egentligen från år 2260, då världen härskas av maskiner. För ett par år sedan så skickades en mördarandroid tillbaka till 2009 för att se till att den mänskliga motståndsrörelsens ledare aldrig blir född. För att motverka detta programmerade motståndsrörelsen ytterligare än maskin, och detta var jag. Som ni märker på bristen av preppielook och pullovrar med små alligatorer på, så är jag en tidigare, och primitivare (och hårigare) modell. Om mänskligheten måste ha en chans att överleva, så måste ni låta mig försvara er och hänga med er. Samtidigt lära mig vikten av kärlek, tummen upp och no problemo. Det enda ni kan lära er av t1000(kodnamn fjellner) är att han kan förvandla sina händer till knivar, och imitera din mammas röst i telefon.

/Kolb Connor (som inte sett filmen än. Den suger säkert)

Aaaaahftonbladh

Det gick en artikel i aftonbladet i lördags, som handlade om vårens nya seriesläpp. Både jag, emelie östergren, bromander Anneli furmark och Emma Rendel är nämnda. Härligt!

Och för att svara på frågan: -De är riktigt bra på att snatta.

Ett Motiverat Kön

Nu börjar det (på tiden säger jag) äntligen ramla in lite rapporter om att folk faktiskt läst min bok. Littvetaren Anna, på bloggen Bokstävlarna läste igenom den, men det var någonting som kom i vägen:

Jag försökte läsa "Trollkungen" med ett öppet sinne. Men det enda jag kunde tänka på under läsningen var hur omotiverat många manliga könsorgan som dyker upp. Alla karaktärer i hela boken (med undantag för skogsguden) är håriga män som springer omkring nakna och visar upp sina paket. Tillslut tröttnar jag väldigt mycket på att se tecknade penisar och grotesk manlig samvaro på varenda sida.


En sak som är rätt så klar att det är män i huvudrollen, män överallt, och de få tillfällena man får se en kvinna i mina serier (de dyker faktiskt upp lite då och då) så har de sällan några enormt bärande roller. Det är knappast som att jag är blind inför det. Däremot så är jag inte så säker på att karaktärerna i serien beter sig stereotypt som män. En av tankarna i boken är temat på revolt, revolt mot samhälle, revolt mot kön. Och därför känner jag att jag har skildrat de flesta karaktärer så könlöst som möjligt, oavsett om de är utisar eller innisar. Däremot så tar Ewokbröderna en stor plats i boken, en uttalat maskulin värld, med små stugor, huggkubbar och fåordighet, alla manliga attribut. Men det har inte hindrat mig från att låta dem anamma mammarollen.
Fast det var ju faktiskt allt näckande som stack i sidan. Det är mycket penisar och naket i mina serier, fast om man tar bort testosteronet som får penisen att stå upp så ser den faktiskt ganska skojig ut. Jag objektifierar den manliga kroppen en hel del i mina serier, och det varken ursäktar jag mig för, eller kommer att sluta. Den manliga sexualiteten borde göras passiv, och fråntas sin förövarroll, och det är en av anledningarna bakom all nakenhet, och nästan hela boken. Bakom alla lager av jobbighet så ligger det nåt skojigt bakom, och det skadar aldrig att återupptäcka saker på nytt igen. Och då kanske kön inte är så farliga. De ser lite ut som svampar.


(på en sidnot, så har allehanda.se skrivit lite om vårens serievåg, förresten. Trevligt trevligt.)

Fyra Nyanser av Svart

Nu har sydsvenskan tagit sig en titt på den lilla skräckboomen i serievärlden just nu. Så de tittar på Mig, Benjamin, Kim och Lars, fyra män, som tycker om att vara rädda. Jag håller inte riktigt med deras pet på Lars bok, som jag tycte höll hela vägen. Samtliga böcker som nämns förresten, kunde jag inte rekommendera varmare. Benjamins bok var fan det bästa jag läst på länge, och trots att Kim's "love hurts" var en av böckerna jag inte hann köpa på släppfesten (så nu måste jag punga fullpris på akademibokhandeln. Hurr...) så har hans serie varit ett guilty pleasure varje gång jag smygläst nemitidningen vid seriehyllan på Ica väst. Fyra snygga män, men ett öga för skräck alltså. Länklänklänk!

Tricks of the Trade

En del av er har undrat hur jag tänkte när jag satte färg på boken. Här är hemligheten:
Gamla Sierra-spel. Det finns ingenting de inte har lärt mig i fråga om färg och bildkomposition.

Köp min bok.

Köp min bok. Den kostar bara 125 spänn på adlibris. Den är jättefin. Jag har pussat på alla omslag i lådan. Jag har gnidit vårtan av en gammal hagga mot den, och snurrat en död katt över den i fullmåne. Jag har mensat på lådan vid den första majdagen. Jag har avstått från att äta hästkött, och offrat min förstfödde son. Jag har skurit av min förhud. Jag har lämnat ut en kärve havre på gården till domherrarna. Jag har tagit lådan ut på en fin middag över 200 spänn. Jag har kastat mig i en vulkan. Jag har fyllt min lägenhet med höstlöv och bilder av lidande konstnärer. Jag har gift bort min dotter till ett troll. Jag har knutit ett snöre runt fingret, och tar inte av det förrän du har köpt min bok. Fingret är blått nu och har ingen känsel. Snart kan jag inte rita mer. Köp min bok.

TROLL ON

Dethär blev resultatet av stentrollskvällen vi hade för att kora vad som skulle bli prisstatyetten till Galagos hatgubbetävling som gick av under SPX-söndagen. Jag får lov att säga att trots alla troll är värdiga mer eller mindre hat, så tillföll priset trollet högst upp, som är så obeskrivligt svårälskat att man inte vet vad man skall ta till för att skära bort det. Andrapriset blev det frustrerade trollet under det.

Annars har det precis dykt upp ett reportage om SPX i publishers weekly, där de tog ett specialintresse i hatgubbemakande.
De skriver:

"The most unique event of the show was the Swedish Academy of Hatgubbe judging the submissions of the twentieth annual “Hate Guy” contest. A Hate Guy is usually doodled while on the phone or without much thought, and fills the viewer with revulsion and hatred for the character. The eight judges dismissed submissions for being too ambitious or professional looking, and gave serious critiques to drawings of muscle men and disturbingly cheerful kids eating ice cream. The ambiguous criteria were debated on the stage, but were perhaps best expressed by one judge: “Hate is a feeling of joy.”

Hate is a feeling of joy. Gillar det.