fredag, augusti 29, 2008

Smålspejs

Just nu springer gammelfarfar feber åttor på min rygg, och jag har spenderat de senaste dagarna inkokongad framför den ena dåliga filmen/teveprogrammet framför det andra. Eftersom detta inte är ett stadie jag uppskattar särskilt mycket (det är alltid lite kul i EN dag) så tänker jag bryta sjukan genom att delta i en utställning i morgon, eller rättare sagt på lördag klockan sju.

Här är pratet:

Small Space är ett litet utrymme både i fysisk och idémässigbetydelse. Där vill vi placera konst, musik och annan kultur i oväntadesammanhang och locka fram dem som pular med kreativa projekt i Uppsalaoch på annat håll. Vi ordnar olika typer av arrangemang för en tillsvidare begränsad publik där konstnärer, författare, musiker med flerakan kommunicera med sitt skapande. Arrangemangen kan lyda under någontyp av tema eller spreta åt alla håll. Förhoppningen är att skapanågot levande, spännande och inspirerande i Uppsala, utan storapretentioner men med växande ambitioner. Konsten ska få ett trevligt vardagsrum att husera i, där folk kan umgås avspänt med den, kanskemed en öl i handen.

Förutom en utställning och distrobord av mig, så utlovas det mer storverk av uppsalas best and brightest, nämligen Elin Önnevall, Katarina Seth (som äger ena halvan av en boxningsring nere vid mitt ICA) Erik Ejevall, och säkert några till. Sju på Kvällen asså, adressen är Gropgränd 4, (bakom universitet) Jag tar emot gåvor i form av treo och varmvattenskuddar.

onsdag, augusti 20, 2008

Vivien Vee



Okej, om det finns fyra pers därute som är villiga att lära sig dansen, kom fram. Jag vill göra det här live.

onsdag, augusti 13, 2008

Ewok Kings 2

Här får ni om någon undrat vad jag har haft för mig på sistone.
Om ni inte bytt skrivbordsbakgrund på ett tag tycker jag
ni kan byta nu. Tacktack.

tisdag, augusti 12, 2008

Malmö!


Här har jag hittat en liten statistroll av mig i en serie av Sara Elgeholm. Sara Elgeholm är en av världens finaste människor, och jag skulle vara stolt att föda hennes barn. Fast denhär serien var från tiden när jag och Hanna kom på att vi borde skaffa barn, så det blir lite förvirrat.
Serien är ifrån den senaste årsboken från Serieskolan i Malmö, där jag och Sara gick förrförra året, och både serieskolan i Malmö, och Sara Elgeholm är två upplevelser som jag gärna skulle rekommendera till de flesta. Eller vänta, Malmö, Sara och Kaffe och Chokladkaka från Serieskolans Cafeteria. Man får inte glömma choklad.
Hur som helst, om någon mer vill föda mitt barn, eller ge mig en chokladkaka, så är det här en bra chans att säga till.

söndag, augusti 10, 2008

Bear Tribezzzzz!


Om man söker på mitt namn på Youtube så dyker det upp två träffar från Norrköpings Konsthall. Det är min gamla Zambo och fellow upptågsmakare Klas Isaksson, som gick i min klass under första året i serieskolan, och som jag till slut delade en väldigt rörig lägenhet vid södervärn med. Klas var (och vid dethär laget fortfarande är) en av de mest energiska och kreativa människorna jag någonsin träffat, och det gick knappt en timme utan att man blev meddragen in i ett av de nya upptågen som klas ständigt kokade i sin överaktiva hjärna. En av sakerna som kläcktes ur kollektivet plätten (döpt efter den förtryckta sköldpadda som jag motvilligt tog hand om) var I will fuck your soul, ett projekt som mynnade ut ur våran fabless för att gå ut och dansa. Vi hade en vurm för våld, manlighet och black metal, och det resulterade i en video vi visade, i samband med en utställning, och släppfesten av första Ewok Kings-Fansinet.

Efter detta har jag haft ganska låg kontakt med Klas. Att jag är en så pass stor homebody, och min stora hög med ritjobb gör att jag inte tar mig dendär Norrköpingsresan som jag lovat mig själv, och det har väl resulterat i att IWFYS har torkat lite. Däremot så verkar det som om klas fortsatt på samma spår, och när man kollar på en video till ett av hans nya projekt "Norrköpings Björnkonsthall", kan man inte göra någonting annat än att jubla och kasta hatten i luften.


Detta projekt är bara en bråkdel av vad Klas har i kistan. Ta en till på Klas, och Norrköpings Konsthalls hemsida, och man fastnar ganska lätt bland alla upptåg. Jag hoppas jag blir meddragen snart igen, jag saknar megalomanin, och att faktiskt jobba på plats, med någonting annat än ett skrivbord. Godspeed, bear dude.


PS: Klas har på sistone engagerat sig i bandet "Den Svenska Björnstammen", och skickar en liten yo i form av en video tillägnad till mig! Jaa!

måndag, augusti 04, 2008

Att sova och drömma om döda djur (del 2)


För att ytterligare nära min hälsosamma fascination med uppstoppade djur, så tog jag mig till den 2 av min uppstoppningsodyssé, nämligen Naturhistoriska Muséet i Uppsala. Skillnaden mellan det och biotopia är att Naturhistoriskas samlingar tillhör Universitetet och inte kommunen, och har därför inga särskilda folkbildningsplikter. I stället kör de på tanken "vi har rätt så mycket balla grejer, skulle vara lite trist att arkivera dem." Därför så finns det inte så mycket fakta på väggarna, eller ens försök till att göra utställningarna attraktiva för besökare, så bär som på några moodlajts. Det märks också att djuren är från den gyllene eran av hobbyuppstoppning, som får djuren att se lite mer onaturliga ut än de gjord i våra dagar. Faktum är att djuren liknar mer möbler och inredningsdetaljer än riktiga djur. Man märker sånt främst på ansiktena. Där folk nu för tiden försöker få saker att se dramatiska ut, så har djuren på naturhistoriska mer en uppsyn av förvirring. Folk tänkte inte så mycket på beteende, utan mer "hur skall jag få denhär leoparden att se gullig ut". Så vid det, Enjoy min favorit: Knubbsälen med det breda leendet!

-Häj häj!

Alla bilder här är tagna i Arktiska Paviljongen, den enda salen utan glasmontrar. Tråkigt nog, för det går inte så bra att fotta grejer i glaskupor. Så jag kan inte bjucka på deras stora avdelning med djur som nu har dött ut. Tji Zebrastjärtad pungvarg!

H-V: Gorilla, Människa, Schimpans

Det är någonting med Naturalier och Neonljus som får mig att gå igång.

Självklart så kommer man inte undan linnéfirandet här heller. I detta fallet var det en ganska blygsam utställning, lite undanskuffad i lokalen. Tack vare det så vill jag tillägna det sista fotot Blomsterkungens deformerade vänsterhand! Nyah!