måndag, augusti 04, 2008

Att sova och drömma om döda djur (del 2)


För att ytterligare nära min hälsosamma fascination med uppstoppade djur, så tog jag mig till den 2 av min uppstoppningsodyssé, nämligen Naturhistoriska Muséet i Uppsala. Skillnaden mellan det och biotopia är att Naturhistoriskas samlingar tillhör Universitetet och inte kommunen, och har därför inga särskilda folkbildningsplikter. I stället kör de på tanken "vi har rätt så mycket balla grejer, skulle vara lite trist att arkivera dem." Därför så finns det inte så mycket fakta på väggarna, eller ens försök till att göra utställningarna attraktiva för besökare, så bär som på några moodlajts. Det märks också att djuren är från den gyllene eran av hobbyuppstoppning, som får djuren att se lite mer onaturliga ut än de gjord i våra dagar. Faktum är att djuren liknar mer möbler och inredningsdetaljer än riktiga djur. Man märker sånt främst på ansiktena. Där folk nu för tiden försöker få saker att se dramatiska ut, så har djuren på naturhistoriska mer en uppsyn av förvirring. Folk tänkte inte så mycket på beteende, utan mer "hur skall jag få denhär leoparden att se gullig ut". Så vid det, Enjoy min favorit: Knubbsälen med det breda leendet!

-Häj häj!

Alla bilder här är tagna i Arktiska Paviljongen, den enda salen utan glasmontrar. Tråkigt nog, för det går inte så bra att fotta grejer i glaskupor. Så jag kan inte bjucka på deras stora avdelning med djur som nu har dött ut. Tji Zebrastjärtad pungvarg!

H-V: Gorilla, Människa, Schimpans

Det är någonting med Naturalier och Neonljus som får mig att gå igång.

Självklart så kommer man inte undan linnéfirandet här heller. I detta fallet var det en ganska blygsam utställning, lite undanskuffad i lokalen. Tack vare det så vill jag tillägna det sista fotot Blomsterkungens deformerade vänsterhand! Nyah!





3 kommentarer:

Benjamin sa...

Den där sälen går fan inte av för hackor. Jag kommer att tänka på lejonet på Gripsholms slott. De kanske är kompisar

Kolbeinn sa...

Länge leve gripsholmslejonet. Ja, sälen var inte heller den bästa, utan det var en gepard som såg ut som en barnteckning i ansiktet, men den kunde jag inte fota.

Anna sa...

jag lyckas inte alls så bra med det här. då. men iallafall. du glömde fingerdjuret. lätt det bästa.