Amerikan gossik

Helt plötsligt var jag förflyttad till 1800-talet. Vinden pinade mina solkiga vadmalskläder, samtidigt som jag stod på en åker och födde barn efter barn, som landade huttrande på den ofruktsamma betåkern. Samtidigt som luffarna och indianerna cirklade runt mitt solkiga skjul. Varje gång mina barn råkade illa ut, kunde man höra dem yla av glädje från sina vidriga hålor i skogen. Vid den tiden hade jag slutat bry mig om de skulle bli bra eller dåliga människor. För mig räckte det bara om en av dem skulle överleva mig, och inte hysa för många agg i slutändan. Min enda nåd i livet i slutändan blev min sista dotter. Enfaldig och småväxt som hon var skulle hon aldrig överleva vintern, men på något sätt lyckades hon stanna kvar tills jag åtminstone lämnat puberteten. Efter det var det bara att ligga kvar i sängen och stämma in i vrålandet.


Nä hörni, jag försöker inte deppa ihjäl er, jag är bara på countryhumör. Jag sitter och bläddrar lite i trollkungen, och kollar på min gamla serie "Här var vilda västern" Serien är slafsig och febrig, och består bara av drömbilder av någon sorts avskyvärt vilda västern-liv, som jag minns var en kletig blandning av Wisconsin Death Trip, Searching for the Wrong-eyed Jesus, och skulpturparken "Old Trappers Lodge", plus en rejäl dos deppig folkmusik hade gett mig en rätt så blek och deppig syn på den gamla bondevärlden som jag inte riktigt har släppt.

Samtidigt som jag är fasligt nöjd med hur serien blev (det är helt klart en av mina mest överraskande serier) så kan jag inte skaka av mig en gnagande känsla av att inte ha riktigt gjort mig av med den än. Jag vill inte säga att bönder och misär är mitt kärntema, men någonstans där, jag vet inte, kanskekanske. Vad som ursprungligen fick mig att skriva den här posten är däremot något helt annat. Nämligen denhär kombinationen av gotik och hemslöjd får mig att peppa på någonting helt annat, nämligen Åsa Grennvalls nya blogg: Hemslöjdsgoten! Folkkultur, lapptäcken, död och förrutnelse!