Aaaaahftonbladh

Det gick en artikel i aftonbladet i lördags, som handlade om vårens nya seriesläpp. Både jag, emelie östergren, bromander Anneli furmark och Emma Rendel är nämnda. Härligt!

Och för att svara på frågan: -De är riktigt bra på att snatta.

Ett Motiverat Kön

Nu börjar det (på tiden säger jag) äntligen ramla in lite rapporter om att folk faktiskt läst min bok. Littvetaren Anna, på bloggen Bokstävlarna läste igenom den, men det var någonting som kom i vägen:

Jag försökte läsa "Trollkungen" med ett öppet sinne. Men det enda jag kunde tänka på under läsningen var hur omotiverat många manliga könsorgan som dyker upp. Alla karaktärer i hela boken (med undantag för skogsguden) är håriga män som springer omkring nakna och visar upp sina paket. Tillslut tröttnar jag väldigt mycket på att se tecknade penisar och grotesk manlig samvaro på varenda sida.


En sak som är rätt så klar att det är män i huvudrollen, män överallt, och de få tillfällena man får se en kvinna i mina serier (de dyker faktiskt upp lite då och då) så har de sällan några enormt bärande roller. Det är knappast som att jag är blind inför det. Däremot så är jag inte så säker på att karaktärerna i serien beter sig stereotypt som män. En av tankarna i boken är temat på revolt, revolt mot samhälle, revolt mot kön. Och därför känner jag att jag har skildrat de flesta karaktärer så könlöst som möjligt, oavsett om de är utisar eller innisar. Däremot så tar Ewokbröderna en stor plats i boken, en uttalat maskulin värld, med små stugor, huggkubbar och fåordighet, alla manliga attribut. Men det har inte hindrat mig från att låta dem anamma mammarollen.
Fast det var ju faktiskt allt näckande som stack i sidan. Det är mycket penisar och naket i mina serier, fast om man tar bort testosteronet som får penisen att stå upp så ser den faktiskt ganska skojig ut. Jag objektifierar den manliga kroppen en hel del i mina serier, och det varken ursäktar jag mig för, eller kommer att sluta. Den manliga sexualiteten borde göras passiv, och fråntas sin förövarroll, och det är en av anledningarna bakom all nakenhet, och nästan hela boken. Bakom alla lager av jobbighet så ligger det nåt skojigt bakom, och det skadar aldrig att återupptäcka saker på nytt igen. Och då kanske kön inte är så farliga. De ser lite ut som svampar.


(på en sidnot, så har allehanda.se skrivit lite om vårens serievåg, förresten. Trevligt trevligt.)

Fyra Nyanser av Svart

Nu har sydsvenskan tagit sig en titt på den lilla skräckboomen i serievärlden just nu. Så de tittar på Mig, Benjamin, Kim och Lars, fyra män, som tycker om att vara rädda. Jag håller inte riktigt med deras pet på Lars bok, som jag tycte höll hela vägen. Samtliga böcker som nämns förresten, kunde jag inte rekommendera varmare. Benjamins bok var fan det bästa jag läst på länge, och trots att Kim's "love hurts" var en av böckerna jag inte hann köpa på släppfesten (så nu måste jag punga fullpris på akademibokhandeln. Hurr...) så har hans serie varit ett guilty pleasure varje gång jag smygläst nemitidningen vid seriehyllan på Ica väst. Fyra snygga män, men ett öga för skräck alltså. Länklänklänk!

Tricks of the Trade

En del av er har undrat hur jag tänkte när jag satte färg på boken. Här är hemligheten:
Gamla Sierra-spel. Det finns ingenting de inte har lärt mig i fråga om färg och bildkomposition.

Köp min bok.

Köp min bok. Den kostar bara 125 spänn på adlibris. Den är jättefin. Jag har pussat på alla omslag i lådan. Jag har gnidit vårtan av en gammal hagga mot den, och snurrat en död katt över den i fullmåne. Jag har mensat på lådan vid den första majdagen. Jag har avstått från att äta hästkött, och offrat min förstfödde son. Jag har skurit av min förhud. Jag har lämnat ut en kärve havre på gården till domherrarna. Jag har tagit lådan ut på en fin middag över 200 spänn. Jag har kastat mig i en vulkan. Jag har fyllt min lägenhet med höstlöv och bilder av lidande konstnärer. Jag har gift bort min dotter till ett troll. Jag har knutit ett snöre runt fingret, och tar inte av det förrän du har köpt min bok. Fingret är blått nu och har ingen känsel. Snart kan jag inte rita mer. Köp min bok.

TROLL ON

Dethär blev resultatet av stentrollskvällen vi hade för att kora vad som skulle bli prisstatyetten till Galagos hatgubbetävling som gick av under SPX-söndagen. Jag får lov att säga att trots alla troll är värdiga mer eller mindre hat, så tillföll priset trollet högst upp, som är så obeskrivligt svårälskat att man inte vet vad man skall ta till för att skära bort det. Andrapriset blev det frustrerade trollet under det.

Annars har det precis dykt upp ett reportage om SPX i publishers weekly, där de tog ett specialintresse i hatgubbemakande.
De skriver:

"The most unique event of the show was the Swedish Academy of Hatgubbe judging the submissions of the twentieth annual “Hate Guy” contest. A Hate Guy is usually doodled while on the phone or without much thought, and fills the viewer with revulsion and hatred for the character. The eight judges dismissed submissions for being too ambitious or professional looking, and gave serious critiques to drawings of muscle men and disturbingly cheerful kids eating ice cream. The ambiguous criteria were debated on the stage, but were perhaps best expressed by one judge: “Hate is a feeling of joy.”

Hate is a feeling of joy. Gillar det.

Allt Bromander rör vid:

Än har jag inte sett Trollkungen ute i handeln med egna ögon, men en bok som står ute på hyllorna och shakear är Henrik Bromanders "Allt jag rör vid försvinner". I boken har osvenskt nog bromander skrivit manusen och en trupp från seriesverige (mig inkluderad, jag ritade serien "Pamela") har tecknat manusen. Henrik säger att det är för att han fick fler idéer än han kunde teckna, vilket är ett hälsotecken om någonting i en värld där alla kan rita, men är lite si och så med att komma på någonting de vill berätta. Det var många historier här jag verkligen älskade, (Partitur i D-moll av Hanna Petersson, Sovande och vakna av Jonas "pike" Dahlström, titelserien av Anneli furmark, för att bara nämna några, det var nästan omöjligt att hitta svaga kort.)
Jag gillar att någon har tagit initiativet så att tecknare i framtiden vågar sig ut ur sina "min konst är min borg är min privata egendom"-auteurfort, och vågar inkludera lite fler människor i processen. För mig var det skitläskigt, men jag tror en väldigt lärorik upplevelse i slutändan. Köp, köp, älska, älska.

Rymdryssland

Den här länken är nog gamla nyheter för vissa, men Prokudin-Gorskii´s koloriserade foton från ett förkommunistiskt ryssland framkallar mystiska känslor. Det blir både familjärt och Science Fiction, historiskt, samtidigt som bilderna känns väldigt nära. Jag får både känslor av en lätt vemodig dröm och MGM-film, allt i ett.

Puzlor

Nu var Anna ochIvana på Komikaze lite sparsamma med informationen, så jag kan bara glatt rapportera att någonstans i Europa läggs ett väggpussel med Kolbeinnmotiv as we speak! Yayyy!