Edens Crustgård

Heja! Som ni ser har jag inte skrivit särskilt mycket i bloggen den senaste månaden, men det är av en ganska duglig anledning, förutom min tendens att titta upp i taket och vissla i stället för att göra duktiga grejer. Jag har åkt med Galago till Crack-festivalen, en underbar liten festival som ägde rum i ett övergivet 1800-tals-fort i någon förort till Rom. Jag lämnar nog den största officiella utläggningen till andra bloggare, och jag tänkte mest rapportera att jag är tillbaka från min resa hel och ren, och är redo att rita serier som bara den.

Fast festivalen i sig var underbar. Jag är en ganska lat fottare, så ni får nöja sig med som inte innehåller folk eller nåt. Fast denhär hade faktiskt en hund.

Bilderna är ganska röriga och ruiniga, fast när man var där var man mest hänförd över hur otroligt skickligt uppstyrt allt var. Borgen hade varit squattad i ett tjugotal år, och hade i princip varenda bekvämlighet som ett modernt miniatyrsamhälle skulle kunna ha. Trots att man inte kunde klappa djuren, barnen eller väggarna utan att ha en våtservett till hands. Som tur är är jag inte särskilt sjåpig av mig när det gäller sådant, så jag gled runt som en liten kung. Det är lätt att bara snacka i timmar om fortet utan att nämna festivalen. Galago hade en liten longue (soffa) i ett hörn, fint spacklad med gamla galagonummer, ett distrobord, och en fräsig utställning med några av sveriges bästa tecknare (till exempel Kolbeinn Karlsson). Hur som helst var det en fantastisk liten vistelse, med en massa tjo och tjim tillsammans med tecknare i från serievärldens mörkaste och ljusaste hörn. En liten shout out till Valerio, Mariapia och den enorma stab med tecknare arrangörer och hangarounds som gjorde så pass lyckad. Yay!