Förutom min lilla Fotografiska expedition i tisdags, så får jag lov att säga att den mer peppande upplevelserna var att Malmö Konstmuseum ställer ut Edstrandska Stiftelsens Stipendiater för 2006, och framför allt visade de Nathalie Djurbergs film "People tend to Laugh when you fall on your Butt"Jag har haft mina ögon på Nathalie ända sen jag såg en underbar samling på hennes tidigare filmer på Uppsala Kortfilmsfestival.
(information om utställningen hittar ni här.)
Nathalie animerar i lera, och hennes filmer liknar de Östeuropeiska Leranimationerna som vi födda på 70 och 80-talet fick se. Så hennes filmer har alla en del av den klumpiga sorgliga känsla som syrar genom dessa filmer. Hon använder sig ofta av mytologiska motiv, som björnar, vargar och små flickor, men ofta med ett ganska våldsamt eller sexuellt resultat. Oftast brukar det röra sig om våra mörka drifter, men samtidigt är känslorna simpla och stämningen är oftast rätt så lekfull.
Denna film utspelar sig på ett torg i ett Mellanösternartat Claymationland. Vi får se Moriska valv (tonade i rosa lera). Historien kretsar kring en vanlig förbipasserande som tappar ett bananskal, något som uppmärksammas av två poliser, som turas om att misshandla honom för sina brott. Långa upprepningar av händelsen sker, där samma man tappar samma bananskal, men till slut mynnar allting ut i nån sorts lek, som känns lika oroväckande som misshandeln. Allt som allt en bra film, men känns kanske inte lika stark som hennes "Tiger Licking Girls Butt" som är ungefär som titlen beskriver den, komplett med fantastiskt motbjudande slickljud. I Filmen upprepas frasen "Why do i have an urge to do these things over and over again?" Någonting som summerar hennes arbete mer än väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar