Dancing in the Dark

Jag har precis sparkat av mig vägdammet efter min resa tillbaka till malmö. Jag har haft en veckas frist i uppsala efter utställningen, där jag koncentrerat mig på att göra så lite som möjligt, bara för att försöka ställa om mig själv från det frenetiska studiolivet jag levt.
I retrospekt är jag mycket nöjd med utställningen. Jag vet fortfarande inte
ifall vi lyckats sälja alla tavlor, men eftersom utställningen kommer att stå i två månader till finns det ingen anledning att oroa sig.
Själva utställningskvällen var en fin liten tillställning, då jag och klas spelade skivor och poserade i våra corpsesminkningar. En av de roligaste grejerna var att se vår film "dancing in the dark" i sin helhet. Vi spelade in

filmen i våras, och består av mig och klas, dansandes framför utvalda platser i pildammsparken (bland annat en malmö kommun-fontän, som projicerar bilder på springande hästar och duvor, samtidigt som högtalare på stranden spelar Vangelis.)
En av grejerna som verkligen satt med filmen är att oavsett vad vi spelade, så var klippningen och våra danssteg perfekt synkade. Jag spelade en låt med den kristna handdockan "Li´l Markie", och av någon anledning flöt våra corpsade kroppar perfekt i synk med hans jollranden. Är det inte magi, så vet jag inte.