Tillbaka fem Månader.

Jag sitter nu med 14 sidor av serien färdig, och funderar över hur mycket till grundplanen jag egentligen hållit mig till. Jag får ta en tidsresa ett par månader tillbaka till april, och jag satt på en gräsmatta i St.Pauliparken och satt och tänkte på bra grejer. Min mage var sprängfull av vårkänslor, och jag ville göra någonting som passade min sinnestämning. På gräsplätten gjorde jag en checklista för mig själv om saker som gjorde mig glad, eller saker som jag gillade att fylla en serie med:

• Sex
• Mat
• Maskulinitet
• Star Wars (fråga mig inte varför)
• Muskler
• Mystiska förkristna ritualer i skogsbryn
• En Halmfigur
• En kvittrig sommarstämning

Om man går tillbaka i bloggen och kollar mina inlägg från den tiden, så ser man mer vad som rör sig i mitt huvud, jag refererar till skivor, Framför allt Blood Music´s "Sing a Song fighter" men två andra skivor som stod på hög rotation i min hjärna var Sir Eric Beyonds Självbetitlade, och Anne Laplantine och Momus "Summerisle:

Det gemensamma i de tre skivorna är folkigheten i designen. Inlagan i Eric Beyond-skivan har en bild av en Papier Mache-klädd Schamangestalt fotad i grodperspektiv med en svensk barrskog i bakgrunden, (För att inte tala om den underbart Fascistoida hästposen!) Momus och Laplantines skiva har ett underbart "Hemmastickat" omslag av Florence Manlik fullt av små alpstugor. Musiken är teatral, vag och delar en del av den stämning som jag försöker gräva i.
Blood Musics skiva däremot har de största delarna av sommarkänslorna som stormade i mig där i parken, Särskilt i sleeven, med en liten fotoserie om pastakokning, och en känsla av att någonting stort lurar i bakgrunden. För att inte tala om pinnmannen på omslaget, som jag stulit enormt mycket från.

Nu kan jag väl säga att gotiken jag försökte undvika är tillbaka i stolen igen, och inte mig emot. Alla glada blomsterfyllda sommarfält som fanns i manuset har blivit utbytta mot snåriga skogar, murkna grenar, och små fuktiga stugor framför kolsvarta bakgrunder. Den skandinaviska sommaren varar egentligen aldrig mer än en vecka.

Jag är tillbaka.