Jag är en förebild och sånt.

Hej mina älskade barn. Den senaste veckan har jag suttit i härlig isolation, tillsammans med hord efter hord av åttondeklassare, och gjort mitt bästa för att lära de grundläggande serieberättande. Det har varit femti-femti tokroligt och helt otroligt jättesvårt, men allt som allt har det varit både rejält lärorikt, och peppande. Under kvällarna har jag suttit och försökt göra klart ett synopsis till Trollkungen 2, och har mest suttit och bollat alla möjliga scenarier i huvudet. Jag har ett ungefärligt hum om hur det kommer att sluta, men det är detaljerna runtomkring som jag känner att jag behöver knyta ihop på ett vettigt och fint sätt. Det jag kan säga på rak arm utan för mycket spoilers, är att det kommer att bli en mörkare och mer obehaglig historia, mindre "utspridd" än den förra, då jag skriver den i ett svep, i stället för att sammanfoga en massa lösa grejer på slutet. Och huvudpersoner är självklart barnen i Trollkungen, som nu vuxit upp, och utforskar staden.

Här är en grej som Nya Åland skrev om Litteraturdagarna. Stort tack till de andra workshopdeltagarna, våra rejäla arrangörer, och självklart horden med ungdomar. Yay!