onsdag, april 08, 2009

Ny hatt.

Pappaserier har funnits nu i ungefär tre år, och ofta har jag frågat mig varför jag egentligen bloggar. Jag började med pappaserier som ett sätt för mig att sporra mig att posta en bild om dagen (som alla bloggar) självklart gled det av efter tiden. Efter ett tag utvecklade sig bloggen till nån slags jobbuppdejt/ropa hej/blahablogg, där jag inte fokuserar särskilt mycket på att vara vare sig relevant, särskilt klatschig eller ens ha en poäng över huvud taget. Och vet ni vad? Jag gillar det. Jag förstår inte varför jag ens skulle försöka tilltala någon slags bredare grupp människor över huvud taget, utan på dethär sättet så kan jag hålla pappaserier kvar some ren fåfänga. Jag som speglar mig i mig själv, min egen dansande dvärg framför tronen. Men bara för att visa att jag älskar er med, så tänkte jag för första gången på tre år fiffla med grundinställningarna, och ändra min profilbild till Idha Lindhags snassiga porträttfoto från boken. Bilden är sjukt goth, precis som jag. Så njut av ändringen, och jag kan glatt rapportera att om jag blir sjuk nån gång och får slut på saker att göra, så kan sidan till och med få en liten baner.
Puss
Kolbeinn Karlsson
Gudarnas Knähund.

4 kommentarer:

Hannes Hopf sa...

Förstår precis vad du snackar om, Kolbeinn. Själv har jag dragit ner på vardagsnovellerna i bloggen, till förmån för att teckna och boosta mitt ego.

Det känns tramsigt att blogga för att nå en bredare publik, vilket jag faktiskt sysslar med, för tillfället. Det är nog bara en fas, lite som när en tonårspojke går från att spela bandy till att skaffa tuppkam och lyssna på Sex pistols.

Kolbeinn sa...

Hopf:Du är ändå en av de mer omkringmeckade bloggarna på senare tider. Har du märkt någon förändring, eller är det fortfarande samma kompisgäng som läser?

Hannes Hopf sa...

Dom är kvar, men smsar hellre sina kommentarer eller ringer och säger vad dom tycker. Silket engagemang.

Den enda förändring jag märkt är ökat antal besök. JAg brukade ha ca 100 per dag. Förra veckan hade jag 50 på en timme. Så är det när man rör om i grytan på en inskränkt musikscen.

marcocorona sa...

diiiiiiiiio come sei bello!