Kött med Krantz

I morgon klockan 8 på Café Edenborg är det kalas för Lars Krantz debutbok Dödvatten. Krantz gick i ettan samtidigt som jag gick i tvåan, och var vad jag minns sjukligt produktiv, och sprutade verkligen ur sig sidor, samtidigt som jag tuffade långsamt framåt med "Att sova och Drömma om Mat." Därför är jag inte heller förvånad att hans debutbok kommer ut lite tidigare än min. (Hans 2 april, min den 25:e) Vad man kan förvänta sig är antingen sanna/fiktiva historier från lars liv, renderade i krantz äcklo-filter, då Lars är en av de få tecknare i sverige som verkligen vet hur man gör en bild obehaglig. (Jag drar genast till minnes hans särdeles obehagliga serie i Galago#93)
Detta är den tredje i en lång rad fantastiska bokreleaser som går av i vår. (Egentligen borde man räkna från årsskiftet, men brevid Nanna Johanssons "Fulheten" så slänger jag in Sara Granérs "Det är bara lite aids" som tjuvstartade i höstas.)
Så för att fira tänkte kolik förlag annordna en högläsning mitt i Kalaset i morgon, och jag har gått med på att läsa två texter, efter påeggning av Kolikredd och min gamla ateljebundis Josefin Svenske. Temat är självklart skräck, någonting jag egentligen inte anser mig själv vara särskilt bra på det. (det ligger väl lite mer åt det hållet i min filmsmak än min boksmak, men inte särskilt mycket där heller) och jag går väl inte riktigt medvetet ut för att vara läskig i det jag skriver, men bara för att det är så skoj, så kör jag ändå. Texterna jag valde ut är ett kapitel ur Johnny Cash's självbio, kapitlet där han förlorar sin bror, och "Pyramus och Thisbe" ur Oividius Metamorfoser. Båda texter skulle knappast passa in som skräck, men båda har ett passande lager av gotik över sig, och innehåller nog med skräckattribut för att platsa. Toodle-pip, och ses där, Boys and Ghouls!