My Ideal Man

Samtidigt som fanzinet är ute, så tänker jag passa på att ge det en officiell releasefest. På lördag ställer jag ut serien, och ett gäng illustrationer och filmer på Konst i Rörelse i Norrköping. Detta är en del av Norrköpings Kulturnatt, så från Klockan 10-22 på St.Persgatan 2, kommer jag att husera. Efteråt spelar Jag och Klas skivor på Konsthallens efterfest.

In these Woods we are Ewok Kings

Precis tillbaka från bokmässan, och jag kan säga att fanzinet gick väldigt bra. Jag har inte fått tillbaka upplagan än, men jag misstänker att jag har sålt en bra bit. Jag håller precis på att trycka upp 120 ex till för att komplettera de första 50 exen sålda. Fanzinet finns att köpa här på Pappaserier. Skriv bara ett mail till mig, och förbereda dig för att posta iväg 30 pix och ett returkuvert med ett litet frimärke på. Hur kan ni banga?

Yay!

Jaaa! Jag har precis lagt den sista sidan av mitt fanzine i min lilla pärm!
Det tog mig en månad av hårt svinigt tecknande, men nu är jag klar. Yess. Nu får jag sova, eller äta, eller nåt..

In da Hood

Ett underbart Vildmarksporträtt av Lina Neidestam. Jag känner mig åh så hemma i renskinnet.

Jag vill ha en Klo

Det var ett tag sen jag uppdaterade, men det är av en anledning.

De senaste två veckorna har jag tecknat två sidor om dagen för att få den färdig för alla evenemang jag vill klämma in den i. (tänk Bokmässan...)

Det har självklart medfört att jag har fått göra eftergifter i mitt privatliv, då jag spenderar 10-12 timmar om dagen i studion med koffein som största drivkraft, och min lägenhet ser ut som sju svåra år. Bra nyheter i alla fall, i att jag bara har sju sidor kvar, och sen står hela kakan på bordet. Ser fram emot att se hela grejen som en fin liten trycksak i min hand, i stället för en val att brottas med.

Nä, där var jag orättvis. Serien är kanske den längsta jag jobbat med (runt 34 sidor) men den har varit förvånansvärt behaglig att jobba med. Aldrig har jag känt prestationsångest och tyckt att det jag gör är skit, utan mitt jobb har varit hyfsat lustfyllt, men dock tärande på nacke och handleder. Jag räknar med att använda en liten kommunal gripklo vid månadsskiftet.

Tillbaka fem Månader.

Jag sitter nu med 14 sidor av serien färdig, och funderar över hur mycket till grundplanen jag egentligen hållit mig till. Jag får ta en tidsresa ett par månader tillbaka till april, och jag satt på en gräsmatta i St.Pauliparken och satt och tänkte på bra grejer. Min mage var sprängfull av vårkänslor, och jag ville göra någonting som passade min sinnestämning. På gräsplätten gjorde jag en checklista för mig själv om saker som gjorde mig glad, eller saker som jag gillade att fylla en serie med:

• Sex
• Mat
• Maskulinitet
• Star Wars (fråga mig inte varför)
• Muskler
• Mystiska förkristna ritualer i skogsbryn
• En Halmfigur
• En kvittrig sommarstämning

Om man går tillbaka i bloggen och kollar mina inlägg från den tiden, så ser man mer vad som rör sig i mitt huvud, jag refererar till skivor, Framför allt Blood Music´s "Sing a Song fighter" men två andra skivor som stod på hög rotation i min hjärna var Sir Eric Beyonds Självbetitlade, och Anne Laplantine och Momus "Summerisle:

Det gemensamma i de tre skivorna är folkigheten i designen. Inlagan i Eric Beyond-skivan har en bild av en Papier Mache-klädd Schamangestalt fotad i grodperspektiv med en svensk barrskog i bakgrunden, (För att inte tala om den underbart Fascistoida hästposen!) Momus och Laplantines skiva har ett underbart "Hemmastickat" omslag av Florence Manlik fullt av små alpstugor. Musiken är teatral, vag och delar en del av den stämning som jag försöker gräva i.
Blood Musics skiva däremot har de största delarna av sommarkänslorna som stormade i mig där i parken, Särskilt i sleeven, med en liten fotoserie om pastakokning, och en känsla av att någonting stort lurar i bakgrunden. För att inte tala om pinnmannen på omslaget, som jag stulit enormt mycket från.

Nu kan jag väl säga att gotiken jag försökte undvika är tillbaka i stolen igen, och inte mig emot. Alla glada blomsterfyllda sommarfält som fanns i manuset har blivit utbytta mot snåriga skogar, murkna grenar, och små fuktiga stugor framför kolsvarta bakgrunder. Den skandinaviska sommaren varar egentligen aldrig mer än en vecka.

Jag är tillbaka.