
En tredjedel in i serien, och som vanligt känns det som att jag velar med manusen. Sådär när man ser bilderna framför sig så blir plötsligt inte bara serien som jag hade tänkt mig, men även alla dedär smådetaljerna som man inte ens tänkte på. Skrafferingarna på träden te.x improviserade jag fram när jag jobbade, fullständigt omedveten om att det skulle bli seriens prägel. Skogen har självklart ett centralt tema i serien, men även en känsla av konstant rörelse och förändring. Jag hade verkligen inte planerat detta, men att det mynnade ut i någonting liknande tyder bara på att jag borde vela lite mindre, och starta snabbare, för detta har varit århundradets trögstart. Jag har verkligen dissat alla former av improvisation på sistone, men nu börjar jag känna att isberget har börjat tina lite...