Omschlag't

Det har varit en del förvirring om omslaget till Trollkungen. I höstas gjorde jag en fejkbild som var menad att gå ut till publiceringskatalogen, och många som har sett bilden här på bloggen fick för sig att det var den som skulle till slut sitta som omslag. Nu kan jag klara upp lite, att jag skissade det riktiga omslaget i eftermiddags, och med lite lätta ändringar så är det ungefär såhär det kommer att se ut före färgläggningen, som kommer att gå i ungefär samma färgschema som den förra bilden. För mig var det inte ens på tal att göra ett omslag utan figurer. Däremot så skall inte den förra bilden slösas. Den blir i stället en fancy baksida.

Gnällverkstad

Nu börjar jag närma mig sista sluttampen. Och oj oj oj , förra veckan var verkligen inte att leka med, stressmässigt. Folk fick stå ut med mycket jobbgnäll på releasen för Nanna Johanssons underbara bok Fulheten (kolik förlag), som jag självklart dumfnissade mig igenom på tåget hem. För att visa att det är inte bara gnäll utan även verkstad, så bjuckar jag lite på vad som komma skall:

Bygga Puppets

Ända sedan jag kom tillbaka från riga har jag drabbats av ordentliga dåligt-samvetesattacker över att jag bara legat och pöst i tre veckor när boken har legat på hårddisken och skrikit som en griskulting. Nu har jag bara ett par veckor på mig, så det är dags att göra en checklist över vad som är kvar att göra:

• Fem sidor färgläggning av Här var Vilda Västern
• 28 Onda sidor att färglägga av Ewok Kings 2
  
• Ett Omslag till härligheten (skissade ett under mexikotrippen)
• Teckna klart Epilogen (4-5 sidor kvar)

Självklart ångrar jag inte resandet, men det känns verkligen som att jag valt att åka på den sämst möjliga tidpunkten. Jag har inte synts ute särskilt mycket sen jag kom tillbaka, fast fokuserad på att hinna med så mycket som möjligt innan klockan klämtar mars. Jag är nog lite tveksam på ifall jag hinner precis på målsnöret den första, men jaja.

Riga däremot var skojsigt. Jag pratade lite tidigare om utställningen Tell me More..., där jag ställer ut tillsammans med blandade delar av serievärlden. Det visade sig vara den första seriehändelsen av sitt slag i Lettland över huvud taget, så stämningen var helt klart högtidlig, och redaktör David Schilter berättade att uppenbarligen orsakade min morotsserie någon slags kontrovers inom den lettländska serievärlden, som delades upp i pro morot, och mot morot, där motparten uppenbarligen tyckte den var lite för arty, och inte handlade om den. Intressant nog är det den enda serien jag gjort som tidigare fått kritik för att vara tråkig, händelsefattig och menlös i sverige. Det är roligt att en badande morot kan sparka upp så upphetsade känslor.

Min insats för utställningen var att premiära ASODOM-Videon, tillsammans med Originalen från serien, och två dockor jag snajdat ut som figurer från serien.
Såhär såg det ut från början. Jag fick mitten av rummet, som jag delade med Katja Tukiainen, Anete Melece och Anke Feuchtenberger (som tyvärr inte var där) Iden att ställa puppeten på podiet funkade inte i slutändan. I bakgrunden står min enorma resväska som var fullproppad med Myrornakläder som jag kunde mixa och matcha.

Nu börjar Puppet 1 Ta form. Bilden var strax innan jag hittade påsen med puppetarmar, och jag var förtvivlad över att det inte fanns en endaste axel att hänga kläderna på. Jag har aldrig blivit så glad över dockarmar tidigare.


Puppet 2 börjar ta form. I bakgrunden, Katias grejer, Ankes Grejer, och den allsmäktiga videokillen.

Med Husklänningen och 80-talsskjortan så börjar Puppet 1 komma in i någonting. Det ser nästan kimonoartat ut. Nu börjar etnogeggan formas!

Sen smäckar man på en en slokhatt, en såndär liten afrikansk mössa framför ansiktet, och min gamla peruk från I Will Fuck Your Soul! Tjusigt!

Den andra fick lagras på med mer vitt och ljust, bara för att smäckas på med etnoförklädet, och tygväskan jag gick runt med i 2007, nu tyvärr otjänlig som förvarare, men schysst huvudbonad.

Det var runt någonting här som kameran slutade funka, så jag har faktiskt ovanligt lite bilder från riga. Jag avslutar bara med att säga att det var helt klart en av de bästa upplevelserna jag har haft i serieväg på länge, och vill tacka alla insnärjda i projektet. Och tack till de andra utställarna, självklart. Här kommer ett medley:

Moki

Maija Kurseva

ATAK (med en av de bästa ideerna jag sett på länge)

Holländska Lamelos, i full gång med sin Hanna P-doftande väggmålning

Tommi Musturi

Och självklart många många fler som var skitbra, men inte bra nog för min vajiga kamera.
Men nu, söta drömmar

/Kolb

Kolb tillbaka i stad.

Hej Bloggi. Är fortfarande lite zonkad från min hemkomst. Jag landade på svensk jord i onsdags, och sen skjutsades jag nästan direkt till riga, för att delta i lettlands första serieutställning någonsin.
Jag drar det lite utförligare när jag har orkat packa upp min söndriga kamera, men jag kan i alla fall garantera att det har varit sjukt roligt/stressigt/alkostänkt/aldeles aldeles underbart.
Annars på det senaste väntar hårt jobb med boken, och en hälsning från Emie på Happy Endings Productions, som precis lagt upp en trailer på Att Sova och Drömma om Mat (som jag F.ö visade i Riga) Tills dess, Kolb out.