Apsnoppar.

Jag läser inte aldeles för mycket serier, då man lätt får lite av ett tunnelseende, när man ändå spenderar en stor del av sin tid med att rita dem, därför fixerar man sig lite kanske på att kolla teckningen och berättartekniken, och sånt tråk i stället för att njuta av serien i sin helhet. Jag har väl i princip slutat läsa serier, (förutom kanske det som andra tecknare tipsar om)


Men Då och då återkommer jag till mina tyska nätförläggare Electrocomics och tar en titt på deras nyheter, som alltid håller håller sig på toppen av vad serievärlden har att erbjuda.


Nu har de precis lagt upp en serie av Frédéric Coché, en tecknare jag aldrig hört om förut. Serien är ett ryggsim i medeltida mystik, komplett med mytologiska och heraldiska motiv, apor med stora kön, och en massa kotetterande. Eller för att citera:

"Sol and Luna" deals with "intercourse or copulation", "extraction of the soul or impregnation", and the "jubilee of the soul".Coché is telling about childlike eroticism behind sheltering walls, about wild men and cultivated women, about sex and violence, and about art aping nature.

Lite uppenbart att jag skulle gå igång på detta, men vafan. Plus att det undgår ju inte någon att serierna på electrocomics är fullständigt fullständigt gratis! Så ladda ner, ladda ner, ladda ner!

(okej, fullständigt gratis kanske det inte är. Om ni kollar i nedre högra hörnet på "in these woods we are ewok kings" sida, så kan ni se en liten paypalknapp. Ni kan leka en lek, där varje gång ni trycker på knappen och donerar pengar, så ramlar det ner en liten skinka ur ett rör framför mig. Jag äter skinkan, och får kraft nog att rita fler serier åt er. Så ni ser dealet va? Mätt Kolbeinn= Bra. Hungrig Kolbeinn=Dåligt. Bara så ni vet. Puss/Kolb)

Hör Flodbruset svalla, hej tra la la lalla, i Dalen, tra la!

-Varför skulle jag vakna! Snyftade Bombur. Jag drömde så härligt. Jag Drömde att jag vandrade i en skog som var mycket lik den här, fast det lyste facklor och lampor som hängde i grenarna, och eldar brann på marken. Och det pågick en fest som aldrig tog slut. En Skogskung stod där med en krona av löv, och de sjöng så glatt, och jag skulle inte kunna räkna upp eller beskriva alla godsaker som fanns att äta och dricka där.

Jag tror att jag har precis gjort färdigt min allra första fantasyberättelse. Jag hojtar till när jag har hittat en plats för den. Men hela denhär grejen har varit underbar, som ni ser.

-Fortsätt ni om ni måste det, sade han. Jag tänker bara ligga här och sova och drömma om mat, om jag inte kan få någon på annat sätt. Jag hoppas att jag aldrig vaknar mer.

(PS: Om ni Skulle få för er att läsa om Tolkiens Bilbo, så kan jag antingen rekommendera de senare utgåvorna med de ostiga fantasybilderna, eller så kan ni leta efter Rabén och Sjögrens utgåva från 1962. Ingen diss mot tolkien, vars linjeteckningar faktiskt är rätt så fina, men kom igen. Ingen slår Tove. Inte ens jag.)

Puss/Kolb