Smålspejs

Just nu springer gammelfarfar feber åttor på min rygg, och jag har spenderat de senaste dagarna inkokongad framför den ena dåliga filmen/teveprogrammet framför det andra. Eftersom detta inte är ett stadie jag uppskattar särskilt mycket (det är alltid lite kul i EN dag) så tänker jag bryta sjukan genom att delta i en utställning i morgon, eller rättare sagt på lördag klockan sju.

Här är pratet:

Small Space är ett litet utrymme både i fysisk och idémässigbetydelse. Där vill vi placera konst, musik och annan kultur i oväntadesammanhang och locka fram dem som pular med kreativa projekt i Uppsalaoch på annat håll. Vi ordnar olika typer av arrangemang för en tillsvidare begränsad publik där konstnärer, författare, musiker med flerakan kommunicera med sitt skapande. Arrangemangen kan lyda under någontyp av tema eller spreta åt alla håll. Förhoppningen är att skapanågot levande, spännande och inspirerande i Uppsala, utan storapretentioner men med växande ambitioner. Konsten ska få ett trevligt vardagsrum att husera i, där folk kan umgås avspänt med den, kanskemed en öl i handen.

Förutom en utställning och distrobord av mig, så utlovas det mer storverk av uppsalas best and brightest, nämligen Elin Önnevall, Katarina Seth (som äger ena halvan av en boxningsring nere vid mitt ICA) Erik Ejevall, och säkert några till. Sju på Kvällen asså, adressen är Gropgränd 4, (bakom universitet) Jag tar emot gåvor i form av treo och varmvattenskuddar.

Vivien Vee

Okej, om det finns fyra pers därute som är villiga att lära sig dansen, kom fram. Jag vill göra det här live.

Ewok Kings 2

Här får ni om någon undrat vad jag har haft för mig på sistone.
Om ni inte bytt skrivbordsbakgrund på ett tag tycker jag
ni kan byta nu. Tacktack.

Malmö!

Här har jag hittat en liten statistroll av mig i en serie av Sara Elgeholm. Sara Elgeholm är en av världens finaste människor, och jag skulle vara stolt att föda hennes barn. Fast denhär serien var från tiden när jag och Hanna kom på att vi borde skaffa barn, så det blir lite förvirrat.
Serien är ifrån den senaste årsboken från Serieskolan i Malmö, där jag och Sara gick förrförra året, och både serieskolan i Malmö, och Sara Elgeholm är två upplevelser som jag gärna skulle rekommendera till de flesta. Eller vänta, Malmö, Sara och Kaffe och Chokladkaka från Serieskolans Cafeteria. Man får inte glömma choklad.
Hur som helst, om någon mer vill föda mitt barn, eller ge mig en chokladkaka, så är det här en bra chans att säga till.

Bear Tribezzzzz!

Om man söker på mitt namn på Youtube så dyker det upp två träffar från Norrköpings Konsthall. Det är min gamla Zambo och fellow upptågsmakare Klas Isaksson, som gick i min klass under första året i serieskolan, och som jag till slut delade en väldigt rörig lägenhet vid södervärn med. Klas var (och vid dethär laget fortfarande är) en av de mest energiska och kreativa människorna jag någonsin träffat, och det gick knappt en timme utan att man blev meddragen in i ett av de nya upptågen som klas ständigt kokade i sin överaktiva hjärna. En av sakerna som kläcktes ur kollektivet plätten (döpt efter den förtryckta sköldpadda som jag motvilligt tog hand om) var I will fuck your soul, ett projekt som mynnade ut ur våran fabless för att gå ut och dansa. Vi hade en vurm för våld, manlighet och black metal, och det resulterade i en video vi visade, i samband med en utställning, och släppfesten av första Ewok Kings-Fansinet.

Efter detta har jag haft ganska låg kontakt med Klas. Att jag är en så pass stor homebody, och min stora hög med ritjobb gör att jag inte tar mig dendär Norrköpingsresan som jag lovat mig själv, och det har väl resulterat i att IWFYS har torkat lite. Däremot så verkar det som om klas fortsatt på samma spår, och när man kollar på en video till ett av hans nya projekt "Norrköpings Björnkonsthall", kan man inte göra någonting annat än att jubla och kasta hatten i luften.


Detta projekt är bara en bråkdel av vad Klas har i kistan. Ta en till på Klas, och Norrköpings Konsthalls hemsida, och man fastnar ganska lätt bland alla upptåg. Jag hoppas jag blir meddragen snart igen, jag saknar megalomanin, och att faktiskt jobba på plats, med någonting annat än ett skrivbord. Godspeed, bear dude.


PS: Klas har på sistone engagerat sig i bandet "Den Svenska Björnstammen", och skickar en liten yo i form av en video tillägnad till mig! Jaa!

Att sova och drömma om döda djur (del 2)

För att ytterligare nära min hälsosamma fascination med uppstoppade djur, så tog jag mig till den 2 av min uppstoppningsodyssé, nämligen Naturhistoriska Muséet i Uppsala. Skillnaden mellan det och biotopia är att Naturhistoriskas samlingar tillhör Universitetet och inte kommunen, och har därför inga särskilda folkbildningsplikter. I stället kör de på tanken "vi har rätt så mycket balla grejer, skulle vara lite trist att arkivera dem." Därför så finns det inte så mycket fakta på väggarna, eller ens försök till att göra utställningarna attraktiva för besökare, så bär som på några moodlajts. Det märks också att djuren är från den gyllene eran av hobbyuppstoppning, som får djuren att se lite mer onaturliga ut än de gjord i våra dagar. Faktum är att djuren liknar mer möbler och inredningsdetaljer än riktiga djur. Man märker sånt främst på ansiktena. Där folk nu för tiden försöker få saker att se dramatiska ut, så har djuren på naturhistoriska mer en uppsyn av förvirring. Folk tänkte inte så mycket på beteende, utan mer "hur skall jag få denhär leoparden att se gullig ut". Så vid det, Enjoy min favorit: Knubbsälen med det breda leendet!

-Häj häj!

Alla bilder här är tagna i Arktiska Paviljongen, den enda salen utan glasmontrar. Tråkigt nog, för det går inte så bra att fotta grejer i glaskupor. Så jag kan inte bjucka på deras stora avdelning med djur som nu har dött ut. Tji Zebrastjärtad pungvarg!

H-V: Gorilla, Människa, Schimpans

Det är någonting med Naturalier och Neonljus som får mig att gå igång.

Självklart så kommer man inte undan linnéfirandet här heller. I detta fallet var det en ganska blygsam utställning, lite undanskuffad i lokalen. Tack vare det så vill jag tillägna det sista fotot Blomsterkungens deformerade vänsterhand! Nyah!

I are Fangirl.

Som ni märker är det en hel del gå-igenom-länklistanposter i stället för "riktiga" bilder ritade av mig och sånt. Den låga bildpostningshalten beror på mitt aldeles för långa sommarlov och att jag i princip nästan enbart har skrivit manus nu på det senaste, och jobbat med filmen och annat litet smått och skoj ni får höra om snart. Under tiden så får jag faktiskt erkänna att jag tycker om att dela med mig av allt det roliga på min länklista, och är inte meningen med bloggen min att bjucka på det jag drar i mig, för det är väl också en del av processen. Ellerhurellerhurellerhur?

Så tills vidare vill jag ta och peppa Marlena Lampinens blogg Mmmarlena, som är sprängfylld av Psychmönsterbilder, Photoshoppningar, och hotta fangirlporträtt av Hermione. Till Marlena säger jag bara -Gör någonting i tryck! Nu! Jaa!

Att sova och drömma om Döda djur (del 1)

Jag tänkte gå lite i samma fotspår som Klubb Hanna, och simma runt lite mer i djurens magiska värld. Fast när Hanna tog en tripp till Skånes Djurpark och såg riktiga djur, så nöjde jag mig med den fejkade uppstoppade varianten, nämligen Biotopia!

Biotopia har jag starka minnen av att ha besökt när jag var liten, strax innan de stängde. Biotopia är egentligen gamla Biologiska muséet, en vacker gammal jugendbyggnad, som innehöll naturutställningar av det gamla gardet, nämligen mycket handskrivna lappar, mörkt trä, grumliga burkar, och feluppstoppade järvar. Inför Linnéjubiléet häromåret så hade de slagit upp portarna igen, självklart lite nyupphottat, med interaktiva utställningar, ljus och ljudeffekter, infopaneler av Sara Olausson, och en hel påbyggnadsdel, glasrutan täckt av en stor Ulla Fries-Gravering.
Det är alltid någonting som slår mig på hjärtesträngen när jag ser naturutställningar. För mig är det splittringen som uppstår när man ser de små båsen. Det skall föreställa natur, men ingenting rör på sig. Trots att allting i montern ser ut att vara på väg någonstans så står allting fridfullt stilla. Bara någon meter bakom slutar allting i en oljemålning av ett lappländskt fjäll.

Man slås konstant över hur overkligt allt känns. De uppstoppade djuren är inte ens särskilt mycket djur, utan mer möbler. De är i största del bara stoppning och sågspån med en djurpäls dragen över sig. Om man bara kollar en meter, så ser man ventilationstrummor, och ljusriggar runtomkring. Allting är lite för välkomponerat, den lappländska solnedgången är lite för airbrushat glänsande, och ljuset är lite för dramatiskt. Allt känns kusligt utomjordiskt, och man undrar om det verkligen är naturen man ställs inför, eller någonting helt annat. Det känns mer som om biologiska museer speglar vår bild av naturen mer än naturen själv. En värld som annars bara finns på vykort, och gamla hötorgsmålningar.

Tips! Pepp! Glädje! Dans!

Marcus Mårtenssons bilder räddade min dag. De är bara så sjukt peppande.

En gång i tiden var vi Ewoker, nu försöker vi vara bra 70-talsföräldrar med det går sådär, eller nåt.

Hej Bloggi. Jag tänkte bara flika lite att jag dyker upp lite i senaste nummret av Tecknaren, i en artikel de gjorde i samband med SPX. Granna bilder är det med. Annars är jag med i nya Galago med. Jag har inte läst den än, för att det är fel med min post eller nåt. Jag fixar det aldeles strax. I morgon blir det mer performance och andra saker som ger mig lagom mycket pepp för att få mig att rita tror jag. Jag har mest försökt fila på bra idéer till en uppföljare till Ewok Kings. Det är lite störigt att fortsätta på en serie som redan har blivit rätt så hyllad, och både ni som läser och jag har ganska stora förhoppningar/krav på hur storyn skall följas upp. Jag är ju ganska skeptisk över det lyckliga slutet som den första serien hade, då det kändes lite "nåja de fick en kärnfamilj och då blir allting bra". Och eftersom jag tycker att hyllande av kärnfamiljen, är lite på fel sida av höger/vänstermyntet, så undrar man lite. Nåja, vad vill ni se? Nu finns ju chansen att delta lite, och faktiskt bidra med lite bra idéer. Jag bjuckar på lite barnboksbilder från den där tiden då vi fortfarande var bra och visste vad vi höll på med.

Det är inte riktigt av nostalgi som jag postar dethär, trots att jag tror jag läste varenda en av den böckerna när jag var liten. Jag gillar den ganska raka rättframa och nästan lite skoningslösa känslan som böckerna har. Ingenting är onormalt, och ingenting är opolitiskt. Jag ser inga problem med att lära barnen var en korv kommer ifrån, eller vad farbrorn därborta på bänken är för något. Jag tror att Ewokbröderna skulle tillämpa någonting i denhär stilen i sin pedagogik.

Förresten, bilderna snodde jag här, och fler finns det att hämta!

/Skäggbein

Ähum

SLEEPING AND DREAMING OF FOOD(ATT SOVA OCH DRÖMMA OM MAT)
In production,
DigitalTBC mins.
Animation

INTRODUCTION
Comic book writer/artist Kolbeinn Karlsson once introduced his latest comic Sleeping and Dreaming of Food by saying that it's about sleeping and dreaming of food.We quite like that simple introduction to a story this rich and imaginative.In fact, we like the comic so much that we decided to make a short film out of it.The band Kallioinia got involved and they are currently producing an original soundtrack to complete our ambitious attempt.

Länk till Happy End Productions, som gör filmen här.
Kallioinia här.

Turtol Force Power

Efter en slö men ambitiös start, så är arbetet med Hatgubbe nr.4 i full gång. Jag lägger inte upp någonting riktigt än, men jag kan fresta att nästa nummer blir en tjockis (efter lite gnäll med Benny Björn) ett allstarnummer med inte bara mig och Hanna, utan fler kära återseenden till hatgubbevärlden, och lite nya doldisar!

Jag passade på att googla på att egogoogla för ett tag sedan, och hörde jag lite sus om att jag var någon sorts pionjärsfigur för hatgubbetecknandet. Det får jag nog lov att dementera, trots att det är inte känns särskilt viktigt, bara för att rätt skall vara rätt. Hatgubbeprojektet startades någon gång i det tidiga 90-talet i fansinet seriechock, och det var inspirerat av galagos hatgubbetävlingar 2004 nånting som hanna gjorde första nummret. Så vi är inga pionjärer, utan vi är bara ett gäng miffiga kids som inte kan uppfinna någonting nytt.

I ljuset av dessa nya sanningar, Njut av lite bilder at Törtels featuring Amy Diamond.

Number one Entertainment!

First Class Summer Bar

Bara någon dag efter att Crack-festivalen slutade så passade jag på att ta en vit vecka på Island, där jag mest gled runt i någon sorts passivt lull. Jag turistade lite, och hälsade på den del av min släkt som råkade vara i Reykjaviksområdet. Jag var lite för seg för att göra någonting som krävde en buss/bil utanför stan (inte så peppad på åtta timmars bilresor på trånga bergsstigar)

Så jag passade på att ta en mindre runda runt staden, och alla ställen jag kärade ner mig i vid min förra resa.

Number one American Golf Course

En av sakerna jag gillar mest är de lite nergågna kvarteren runt hamnen som ser i princip likadana ut ända sedan 20-talet. Enkla lite sura trähus dominerar områdena runt laugarveg, eller uppenbart provisoriska cementbyggnader som dödar lite islänningarnas försök att göra Reykjavik till en blingig jetset-kosmopolitstad. Trots att Reykjavik är en ren stad, så ligger stenskräp och byggnadsmaterial. Självklart var allt inringat av de obligatoriska stadsjeeparna.

Jag passade på att lämna staden en liten bit i alla fall. Här är vyn ifrån min farbrors stuga i Kjós, kanske en halvtimme ifrån huvudstaden. Det är lite lätt att se att se varför man lätt glömmer bort huvudstaden när man ser dethär. Städer är för suckers.

Förresten, något helt annat. Eftersom jag var borta under större delen av Juni, så är alla fansinbeställningar i en stor röra. Är det någon som inte fått sina beställningar, hör av er, så bockar jag av er.

/Kolb

Edens Crustgård

Heja! Som ni ser har jag inte skrivit särskilt mycket i bloggen den senaste månaden, men det är av en ganska duglig anledning, förutom min tendens att titta upp i taket och vissla i stället för att göra duktiga grejer. Jag har åkt med Galago till Crack-festivalen, en underbar liten festival som ägde rum i ett övergivet 1800-tals-fort i någon förort till Rom. Jag lämnar nog den största officiella utläggningen till andra bloggare, och jag tänkte mest rapportera att jag är tillbaka från min resa hel och ren, och är redo att rita serier som bara den.

Fast festivalen i sig var underbar. Jag är en ganska lat fottare, så ni får nöja sig med som inte innehåller folk eller nåt. Fast denhär hade faktiskt en hund.

Bilderna är ganska röriga och ruiniga, fast när man var där var man mest hänförd över hur otroligt skickligt uppstyrt allt var. Borgen hade varit squattad i ett tjugotal år, och hade i princip varenda bekvämlighet som ett modernt miniatyrsamhälle skulle kunna ha. Trots att man inte kunde klappa djuren, barnen eller väggarna utan att ha en våtservett till hands. Som tur är är jag inte särskilt sjåpig av mig när det gäller sådant, så jag gled runt som en liten kung. Det är lätt att bara snacka i timmar om fortet utan att nämna festivalen. Galago hade en liten longue (soffa) i ett hörn, fint spacklad med gamla galagonummer, ett distrobord, och en fräsig utställning med några av sveriges bästa tecknare (till exempel Kolbeinn Karlsson). Hur som helst var det en fantastisk liten vistelse, med en massa tjo och tjim tillsammans med tecknare i från serievärldens mörkaste och ljusaste hörn. En liten shout out till Valerio, Mariapia och den enorma stab med tecknare arrangörer och hangarounds som gjorde så pass lyckad. Yay!

Dödskallar, Totempålar och Svampar

Det var ett tag sedan som SPX gick av stapeln, men de som såg mig där kunde väl inte missa att mitt nya fansin "Här var Vilda Västern" är fix och färdigt. Fansinet innehåller två serier, "Dual Papa" som har gått i Babian.se tidigare, och "Här var Vilda Västern" som finns i engelsk version i Galagos internationella antologi "From the Shadow of the Northern Lights". Här är alltså första gången som berättelserna sammanfogas till en fantastisk helhet. Du kan beställa den om du skriver ett snällt mail till adressen som står överst på sidan, eller så köper du den på min favoritbokaffär Hallongrottans näthandel.

Bergman Snake Party!

Pretty much about now, should the Swedish exhibition "Through a Panel Darkly" open up. Thanks to Galago and the Swedish embassy in tokyo, i am participating in an exhibition about Swedish doom and gloom in the comics world. To quote the text on the Swedish embassys website: "This exhibition shows a unique part of Swedish comic strip art that, in word and image, carries on the heritage of August Strindberg and Ingmar Bergman. Black and white, full of darkness and anguish, they are, at the same time, as funny as only a comic can be..." Considering the fact that my comics are about neither doom nor gloom, i would guess i am in the show as some kind of jolly exception. Anyway, the exhibition, and the trip seems like a lot of fun, and i wish my glorious publishers all my best. You can follow their adventures here.

Oh i almost forgot: My reason for writing in english here is so that maybe someone in tokyo is reading this entry right now! In that case, just follow the flashy snake posters until you hear the party in the distance! Yay!

Filmdags: Suur Töll

Del 1


Del 2

Ni förstår nog varför jag postar denhär. Jag känner mig helt hemma.

Apblomtjejfest!

Här är ett utdrag av två rutor av min nya korta serie "Den svarta Sjön". Oj oj oj, häftigt va! Apor och Tjejer! Undrar vad som kan hända härnäst!

Det får ni ta och läsa i nästa Galago, tror jag.

Hatgubbe in da Reviewee

Hannas och mina hatgubbefanzines har fått lite press på sistone. I Portugisiska Chili Com Carnes's blogg, (hos vilka jag kommer att delta med en bild till en utställning i sommar) recenserar de sina plock från SPX. Jag och min vän Babelfish satte igång:

"How much the Kolbeinn (some times I thought that it called Cobain as the vocalista Nirvana or Kobaïan, the language invented for prog-rockers French Magma) also is in tunning with the time: material and moral degradation, hairy allure for the Pop (the Benny Bjorn for who still is not well to see, is one of the types of the ABBA), monsters and other creatures serial B. Zines fotocopiados in A5 format with layers the colors, the two first ones are of illustration in partnership with one such Hanna Petersson where the autorias are not identified (even so the suspicion on the authorship of the drawings of Kolbeinn they fall again for that they have more textures); the last one is the only one of bd - that also the Shadow is published in the From anthology (...) - with a homoerótica violent estória of the North American west - I find."

Om vi skall gräva lite i röran så skojar de lite med mitt namn, och Och pratar lite allmänt om fanzinen, om vår korta flirt med Abba, och tycker att Hanna och jag har distinkta stilar, typ. Sen nämner de lite min serie i Galagos engelspråkiga antologi "From the shadow of the Norhern Lights", och är "Homoerótica violent estória of the North American West" Vilket man inte kan göra någonting annat förutom att hålla med i, och gratta sig själv.

Hatgubbe dyker upp i första numret av Henrik Söderströms fanzine "Bevisbördan". I en rescension av fanzinen sägs mycket fina saker, bland annat att Hatgubbefanzinen är lite som Noisemusik. Han ger också kredd för knubbiga snoppar och Ewoker.

Som ett litet äpple på gröten, så finns också intervjuer med mig och Karolina Bång! Jaa!

Jag ser tyvärr inget mail så man kan beställa numret, men ni kan väl googla på det eller nåt.

Kolbeinn Out. Puz.

Party Party!

Sådär! Nu börjar jag äntligen lugna ner mig lite efter två riktigt hektiska veckor. Jag har gjort klart en ny serie till nästa galago som jag postar ett smakprov från snart, och för er som inte lystnade på P3 i tisdags, så kan ni klicka här, och välja tisfag den 29 april! Puz.