I Shake my Jake

Eftersom jag spenderat min vecka på ett annat projekt, (som faktiskt ger mig lite pengar...) så har jag mest jobbat på Fanzinet i det dolda. Jag har summerat lite manus, samtidigt som jag letar frenetiskt efter lägenheter. Det har därför inte blivit fler färdiga bilder, men en rejäl hög med streckgubbemanus. Nästa vecka reser jag till Uppsala och ladda inför i höst, och där hade jag tänkt att börja tuscha.

Såhär lite fysiskt arbete har gett mig lite panik, då jag sällan kan hålla mig från att börja tuscha direkt när jag lagt pennor, så jag har fått vänstra, och panikade fram ett porträtt av Jake Thackray.
Puss på er.

Ännu ett försmak från mitt fanzine. Jag har nu bytt namn från "Arkadien" till det lite mer kryptiska: "In these woods i am the Ewok king."

Det skall fortfarande handla om skogar och snusk.

Muscle bros unite vol.2

Åh Yess...

Samtidigt i Uppsala...

Det har varit ovanligt lite teckningar på pappaserier på sistone. Förklaringen till det ligger i att jag inte har grejat en scanner i min nya pingliga hemmastudio, så tills jag har flyttat Laptopen till skolan, så får jag överkompensera med bilder.
Bilden här föreställer min bättre hälft, nämligen Uppsalabandet Diskoteket.
Diskoteket består av fem goda vänner till mig,(en av dem min bror Snorri) och spelar någon sorts mörk 80-talsdoftande pop i samma skola som Siouxie and the Banshees och gamla Lustans Lakejer. När det begav sig så hade de sitt band, och jag satt brevid dem i replokalen och jobbade på vad som senare blev mina serier. Det har varit klart intressant att se ett så givande band växa fram framför mina ögon, utan att själv ha ett finger med i deras arbete. (Förutom att dekorera deras replokal med Poscapennor..) Det är mer som om de har haft ett inflytande över mig. (framför allt Anna-Karin Anderssons texter) Det är band som Diskoteket och The Search som i mina ögon sätter fingret på den nästan mytologiska stämningen som ligger över Uppsala. Kanske för att det är band som är roten och stammen av mina tonår.

Yay me!

Oh my god, jag fick höra idag att jag var en av de lyckliga tio som kommit in på andra året på serieskolan! Yay!

En kort länk här bara, till Sydsvenskans artikel om utställningen vi hade nyligen.

Som ni ser på min förra postning, så har jag fått en grej för skägg på sistone. Det har att göra med att jag suttit och sneglat på
Sveinbjörn Beinteinssons magnifika kvast. Beinteinsson bodde hela sitt liv i sin stuga på island, där han komponerade sina skaldedikter. Han spenderade mestadelen av tiden där själv, och "konverserade med varelser av landet." På nittiotalet spelade punktrollen i
smekkleysa in en samling av klassiska isländska Rimur, där beinteinsson står för några av de starkaste bidragen, med sin raspiga sjömansröst.

Anledningen till att jag berättar detta, är för att beinteinssons lurv står som en av mina stora inspirationskällor för mitt nästa fanzine, som jag lägger under arbetsnamnet "Arkadien."
Arkadien kommer att bestå av en serie idyller, där Beinteinssons lugna världssyn kan sägas stå i fokus. Förutom den kan man även räkna in Anne Laplantine och Momus "Summerisle" och
Blood Musics vackra skivomslag. Förvänta er ingen gotik här inte, utan bara sommargrejer. Det har varit lite för mycket höstscener på sistone. Här tänkte jag bjussa på en blåkullamässa så det står härliga till....

Muscle bros unite!

Jag har precis hunnit börja med storyboard och skisser på mitt nästa fanzine, som jag hade tänkt att sätta i gång med under skolans sommarkurs i juni. Nu är utställningen över, och jag vill ge en glad hand till alla som stannade framför Hillevis och min monter och köpte vårat fanzine. Utställningen var hårt arbete, och jag är glad att så många människor kom och uppskattade det, framför allt, den delen som kanske inte är inne på serier sådär i största allmänhet. Nu har jag precis flyttat till ett enormt rum i ett kollektiv på bergsgatan här i malmö. Ett rum, om jag får tillägga, som är så stort att jag kan smöra in min mage, och glida som en pingvin över hela golvet, utan att nudda väggarna.

Life good, ja.

Jag har höga tankar om fanzinet. Titeln är inte helt klar, och jag röjer nog ingenting förutom bilden där uppe, men ni kan försäkra er om att det kommer att handla om glada grejer. Jag kommer att uppdatera processen sporadiskt, vänta bara.

Wee! Jag jobbar hårt just nu på klassens slututställning, där vi summerar året som har gått. Jag har slitit min bakdel med dethär i en vecka, men till slut verkar det som om det blir av. Det är faktiskt skitroligt att se allt uppradat såhär, alla enskilda elevers slit och knog. Vernissaget är här på skolan i morgon. Infon finns på den tjusiga erikperikaffischen ni har uppradad framför er. Samtidigt som detta så håller vår årsbok att publiceras, med det gräsliga omslaget som jag nyss postat. Hela kalaset på typ 300 sidor kommer att vara gratis för allmänheten, så jag kan glädja mig i att hundratals människor får se mitt flinande sär.

Som en fotnot vill jag bara säga att jag gillar finland. Jag gläder mig över Lordis vinst i melodifestivalen, och jag kom till final i
Seriefestivalen i Kemi! Jaa!

En ful bild.

En fin Bild

Palestinalördag

I lördags så gled jag in på ett bananskal på en stödfest för vad jag förmodar PKK-ledarna, som var och hälsade på i Malmö. Parken var full av Palestinier som viftade med flaggor, gick runt med sina barnvagnar, och åkte i pariserhjul. Kvinnorna hade Kepsar i palestinska färger över sina svarta Hijab. Flaggor viftades överallt, men mest framför scenen, där fyra män i svarta kostymer sjöng melankoliska sånger kompade av en bandspelare.

Jag satt mest mot ett träd, och ritade av fåglar, med en kopp kaffe, och en liten trave kakor från Al-basha.
Här är den enda fågeln som jag lyckades rädda från den enorma högen ungar som tyckte mina penselpennor var det roligaste som fanns.

Potatisfågel

Jag funderar på att göra denhär pricken i lera.

Plysch + Barn

För de som inte sett dem än, så finns några ex kvar av mina två fanzines, Barn, och Plysch. En stor del sålde slut på spx, men kvar finns sista skrapen av första upplagan. Plysch är en samling av highlightsen från mitt första år här på serieskolan i Malmö.

Barn, däremot är det jag annonserade för någon månad eller två sedan. Där har jag och Hillevi Rindström splittat på oss, och bjussar på ett gäng hjärtekramande barndomsstorys.
Båda fanzinen kan man få tag på genom att skicka ett mail, till Pupin@spray.se. och De kostar 25 spänn styck, så får ni dem i era brevlådor.

Spx- En Vilding

Small press expo är över sen en vecka tillbaka. Sen som jag är, så passar jag på att uppdatera. Under ett hektiskt par dagar så sålde jag fanzines, samtidigd som jag och min bättre hälft Klas Isaksson jobbade på våran Postapokalyptiska Pojkrumsvägg:

Två Hjältar. Jag ser lite extra stursk ut.

Väggen är en början på mitt och Klas kommande gemensamma projekt "I will fuck your soul" som ni kommer att få se mer av i sommar, och i framtiden. Spx var annars helt finfint. En aldeles utmärkt chans att se den svenska serievärlden svettas ihop. Men även Ett gäng från Finland spjutspetsade av Tommi Musturi, utgivare av det finfina Fanzinet
Glömp.

Smått orelaterad, men ändå den charmerande Kaisa Leka.

Annars kan jag säga att de stora hindarna i gläntan var ändå mina hjältar, seriekollektivet Polly Darton, som varit mina hjältar och förkämpar så länge de funnits. De höll hög front med sitt fantastiska nya fanzine "Cameltoe" och välladdade Kakfat.

Från vänster, Lina Neidestam, Josefin Svenske, och Hanna Peterson. Ej avbildad: Hillevi Rindström.

Jag får säga att andra bloggare har dokumenterat Festivalen mer ingående, då jag inte haft någon kamera. Bilderna har jag stulit från Fredrik Strömberg till exempel. En bra liten fotohög finns även hos Loka Kanarp, som skiner med sin nyutgivna underbart snygga bok "Till alla mina vänner och fiender"

Mitt samlingsfanzin börjar arta sig nu, och det är aldeles underbart när man

kan dunka sig på ryggen och bada i känslan att man är så jävla bra. Någon gång måste det också ske efter en veckas desperat samlande. Layouten är 90% klar vid dethär laget, och kvar är layout för 52 sidor plus omslag.

Jag börjar bli bästa vän med mina raster med, och jag har hittat någon sorts harmoni i min form. Det tog ett bra tag, kan jag säga. Fanzinet kommer att innehålla alla hits från mitt år på serieskolan, minus projekten jag gör med andra, och projekten jag håller från resten av världen.

Det skall bli roligt att hålla denhär grejen i handen.

Det kommer snart att bli lite vilt distrande förresten, på Small press expo i stockholm, den lokala småpressmässan.

I morgon skall jag trycka pins.

Oh my God

Hur hände det här? Hur kom han loss? Låt oss se hur samlingen blir. Det blir ett bra urval av grejer jag gjort under hösten, efter en hård gallringssession. Fortfarande en bra del som inte kommer att få se dagens ljus, men det är bara att hålla de delarna tyglade i stugan, under all kontroll. Ungefär som denhär killen då, men jag lät honom glida mellan mina fingrar. Han är bara så söt.

Jag tyckte synd om honom.

Här är förresten en försmak från Splitten jag gör med Hillevi Rindström,

där vi strikt har plockat material från våran barndom. Det har ingen titel än, men den handlar om tiden jag spenderade på island när jag var fyra.

Sorry va, men datorn kraschade genom hela februari, så jag

kompenserar med en stor färgbild.

Johnny Cash har varit död i tre år.

För alla er medsvurna,

Låt detta bli startskottet.