torsdag, oktober 09, 2008

Den svarta sjön in the flesh.

Mina serier har tendens att vara rätt så tysta. Det beror på till en stor del att jag gillar att lämna mycket öppet för läsaren att tolka fritt, och bygga sin egen bild av serien. Det betyder däremot inte att det jag gör är befriat från textarbete. Jag tycker inte om att skriva manus särskilt mycket, utan det händer oftare att jag associationsskriver, och använder cut-ups och liknande för att få till ett händelseförlopp som jag tycker känns passande. Oftast är det enstaka ord och meningar som gör det, som till exempel i Ewok Kings fall, så var det meningen "Då gör det honom till kungen av Ewoker", en rad jag läste i en bloggpostning om Friedrich Hundertwassers arkitektur.


Anledningen till att jag gör denhär posten är att jag har grävt lite i gamla serier, och försökt hitta lite guldkorn som jag glömt bort när serien väl är ritad. En av serierna jag fastnade för är "Den Svarta Sjön" som jag tecknade till Galago #93, som jag kände dels blev lite kort, och dels rätt så annorlunda i förhållande till hur texten utformade sig från början. Så vad jag tänker göra är att bjuda på några bitar av manuset, bara för att visa lite hur det såg ut som ax i stället för limpa.

Jag föddes till den här världen som den vidrige han har sitt näste någonstans runt den svarta sjön ångorna från klipporna gör honom dåsig hans näste är i pyramidrummet vid den svarta sjön häckar fåglarna, som han slumpmässigt förstör bandet spelar vid sjökanten. han bevakar dem avundsjukt

den vidrige bor i klipprummet
runt den svarta sjön samlas däggdjur den vidrige

Fältet är fullt med fåglar, så långt som ögat kan se Fåglarna flyger alla iväg, kaosartat tumult. Den vidrige springer genom fågelskaran och viftar med armarna han har en fågel i munnen, han är vildögd
En näsapa med pyttesmå händer spelar musik. Närbild av hans trötta ögon sången handlar om fåglar och den vidrige som bor i berget

En stor svart sjö, omgiven av röd jord
De vackraste blommorna växer här vi bor i en pyramid mitt i skogen det ryker från sprickor i marken omkring oss dimma allt är tyst I sjön sitter fåglar. De ser inte ut att röra sig.


Den svarta sjön, omgiven av röd jord. Här växer de vackraste blommorna. I sjön bor fåglar, men de verkar inte röra sig. Ibland så täcker de hela sjön. Omkring oss är det dimma, men vi hör musiken. Musikerna är gamla och trötta, men de slutar inte spela. Ibland kommer tjejerna och dansar till musiken. De brukar för det mesta hålla sig för sig själva. I bland leker de med musikerna, och fyller deras munnar med kronblad. Musikerna härdar ut tyst. Till slut är de täckta med blommor och döskallar. Tjejerna försvinner ofta efter det den enda vägen därifrån är genom tranorna. Om man vadar ut tillräckligt långt så ser man att de bildar ett ogenomträngligt hav.

Runt den svarta sjön finns en djungel som aldrig verkar ta slut
här finns de vackraste blommorna man kan hitta. här finns även stora vita fåglar, men de verkar inte röra sig. ibland är de så många att man inte kan se vattnet. När det är dimmigt spelar däggdjuren sorglig musik. När det är soligt är musiken glad. Då kommer tjejerna. tjejerna brukar för det mesta hålla sig för sig själva men ibland leker de med däggdjuren. Om morgnarna är de oftast borta, med de lämnar alltid gåvor.


Som ni ser är detta inget färdigt manus, utan en massa små omtagningar. Jag lägger upp det då det känns som om upprepningarna faktiskt hjälper till lite. Dethär är bitarna som jag översätter till bilder i efterhand. Jag klippte ju bort huvudpersonen, Den vidrige efter ett tag, och lät aporna ta ledningen. Nåväl, ideer kommer och går, men jag misstänker att jag kommer att ta upp spåret på "Den svarta sjön" igen om ett tag. Trots att materialet är en enda röra, så finns det helt klart mer att hämta.

måndag, oktober 06, 2008

Mer Sölvi Helgason

Skäggig Man och Blomsterdekoration
Fyra profiler och blomsterdekoration
Djävulen finklädd och på väg att hälsa på sina vänner på Island.
(alla bilder tillh. Reykjaviks Nationalmuseum)

Man känner sig lite smålumpen att norpa bilderna direkt ur en bok, men jag känner att jag gör lite av en kulturgärning, tack vare att Sölvi är så gott som okänd utanför Island. Jag tror också att Helgasons bilder är magasinerade, så man måste leta för att hitta något över huvud taget. Jag tänker göra lite bot för scanningen genom att säga att boken jag stulit bilderna från är Naive and Fantastic art in Iceland, av Adalstein Ingolfsson, och går att köpa här.

torsdag, oktober 02, 2008

Trollkungen

Nä, det är inte det färdiga omslaget, utan en liten övning. Jag tänkte mer passa på att outa titeln på boken här, innan det blir officiellt.

onsdag, oktober 01, 2008

Sölvi Helgasson

Mig själv, spottad i en teckning av Sölvi Helgasson, den legendariska luffartecknaren. Han gör skitsnygga teckningar, men är omöjlig att googla på. Det enda man får är typ ett fattigt Wikipediainlägg. Fan att jag läser isländska på typ en dampdrabbad 15-årings nivå! Det vi vet är att Sölvi luffade runt island runt mitten av 1800-talet och försörjde sig på att göra teckningar som denhär, fast med mycket blommor, buskis och kön. Plus att det han gör påminner en hel del om Marie Caudry, fast 150 år i förväg. Mer Sölvi senare, när jag har orkat knöla in boken i scannern riktigt ordentligt.

tisdag, september 30, 2008

Bokmässespöket




Det verkar som att jag trots allt besökte bokmässan ändå, fast det krävdes en insats av samlade seriesverige! Stort tack till alla som hängde på, och till Hanna P (och hantlangare) som ligger bakom det här.

söndag, september 28, 2008

Därför

Kolla! Jag har lyckats summera hela mitt konstnärskap i en bild! Så här känns det!

onsdag, september 24, 2008

Artist not away for Networking!


Som jag kanske förvarnat så är det nu officiellt att jag inte dyker upp på bokmässan. Så det är nu officiellt att jag inte kommer att mingla med mina likar, jag kommer inte att träffa den där högen med folk som jag saknat helt otroligt mycket. I stället kommer jag att rita som en liten tok, och faktiskt få lite saker gjorda. Ett moget beslut alltså, men med en tår i ögat. Glöm inte att rapportera om hur kul ni har utan mig. Ni får gärna ta er friheten att klippa ut denhär bilden och använda den som mask för mingelfoton.


måndag, september 22, 2008

Campingtripzzzz





Här är bilderna jag valde att skicka till Helsingforsbiennalen. Som några kanske märker så fiskar jag lite på samma karaktärer/tema som min bild på utställningen på Galleri Puckeln förra sommaren. Den som är i finland får se. Annars finns de alltid här.

söndag, september 21, 2008

Nördi Nördinen

Förra helgen var jag på det stora seriebonanzat Helsingin Sarjakuvafestivalit, eller den stora seriemässan i helsingfors, där jag drack, dinerade, och rullade allmän hatt. I backlashen av allt detta pan-skandinaviska förbrödrande, så tog jag självklart inga bilder. Min skrala kameramobil håller som ni ser på att fetta ihop av mina korviga fingrar, så det är dethär ni får nöja er med, nämligen min påse med swag från festivalen.
När jag är ute och reser behöver jag åtminstone en veckas återhämtning från allt som har med människor att göra (förutom Dr.Phil och Top Model) så det är seriepåsen jag har ägnat mig åt ohämmat de senaste dagarna. Här är nördlistan:


Katja Tukiainen: Works
Jag är ett enormt Katjafan ända sedan hon släppte sin indienbok på optimal. Jag hörde ett rykte från Zane på Kush att hon och M.Hagelberg hade letat efter mig på mässan, men att jag var försvunnen. Det är tyvärr sant, då jag under hennes paneldiskussion satt och åt den äckligaste Pizzan som finland kunde erbjuda (för mycket lök, för lite tomat). Det är rätt så tråkigt, för Katja och Matti är två av de tecknare jag verkligen verkligen skulle vilja träffa.

Benjamin Bergman: Troll-on
Färgstark Tomte-psych, precis som jag gillar det. Han hade även ritat en skitsnygg affisch för någon slags klubbschabrak som jag under hela festivalen letat efter en chans att sno. Han får också pluspoäng för den bästa fansintiteln i världshistorien.

Samtidigt: Från Kolik Förlag
Det lättade lite sorgen över att jag missade släppfesten för Koliks nya antologi. Mycket pepp ifrån några av Malmös nyaste hottaste. Bra insatser, men den som ändå gjorde mig gladast tror jag är Emma Adbåge.

Solflickan, och The Evil Dress : Emelie Östergren
Mer Emelie här, då hon också var med i Samtidigt. Emelie följde med även hon på resan, och härjade med mig på finlandsfärjan på vägen dit. Jag säger inte så mycket om serierna, förutom att de är sjukt svårförstådda, och aldeles aldeles underbara. Just the way i like it.

Ugler 1 och 2: Martin Ernstsen
Martin satt vid bordet brevid vårt på festivalen, och var en riktigt hygglig prick. Jag har inte läst hans serie än, men hans serier är skitfina och jag ser fram emot att göra det.

Death to Most: Tommi Musturi
Varje gång jag ser ett seriebord med Tommi bakom så kan jag inte låta bli att köpa. Tommi verkar vara finska indieserievärldens svar på Sauron, och en sjukt stor pepp och inspirationskälla när det gäller att släppa serier i vilken jävla form som helst. Extra morot för världens näst bästa fansintitel.

Crickets 1 och 2: Sammy Harkham
Sammy ger ut antologin Kramers Ergot i landet Ussa, och det här är hans solotidning. En schysst lite gotisk kojbojhistoria, som är väldigt fint berättad. Sammy och de andra Krejmrarna var på mässan, men jag snackade inte så mycket med dem. De verkade vara lite trötta/ville åka hem, men de fick lite material från mig och Marcus iaf. Plus att de hade en jättefin utställning på Lördagen.

Rädda Gunnar/Villes Dröm: Kalle Johansson (inte i bilden)
Kalle var ännu en av den svenska delegationen, och jag blev skitglad av att läsa hans fanzine. Två bra berättade dokuserier i smäcker förpackning.

Borgtron #7, och nån skiva han hade gjort: Jyrkki Nissinen
Av någon anledning såg man Jyrkkis bok "Yli 10000n Koiran Koiranäyttely" överallt på mässan, och det är lite konstigt vid tanke på att hans serier var så pass lite konstigt flippade.
Jag bytte till mig del 7 av hans fansin, och nån skiva som såg ball ut, men jag har ingen vinylspelare. Jag fnissar fortfarande när jag tänker på hans serie om en hamburgare som spetsas på en trädgren och får ett glatt ansikte. Pluspoäng också för att hans efternamn får mig att tänka på tomtar.

Wondertüte 3 och 4: Atak
Jag har varit kär i Atak ända sen han illustrerade en Michauxbok på snyggsnyggförlaget Sanatorium (som annars har gett ut Knut Larsson, Lars Sjunnesson och Hans Arnold) och jag passade på att plocka upp två nummer av hans serie från Reproduktbordet. Min skoltyska är lite si och så, men stiligt ritar han, karln.

Helt klart är det en inspirerande resa för en serietecknare och fansinist att göra, dels för att träffa folk, och dels bara för att bli peppad över att dra upp nivån på ens egen produktion, här i landet där våra flesta fansin ser ut som skoltidningar.

Jag låter det rundar av min finlandresa i serier. Jag vill bara ge en liten tack till Marcus, Sanna, gänget på båten, Den onda Kalle, Kristiina K och Serieteket som skickade mig, Tommi, Pauliina, Amanda och Karstein för sovplatser, och det finska lejonet som vakade över mig. Puss.


fredag, september 05, 2008

Den finska björnen.



En vecka kvar tills Seriefestivalen i Helsingfors. Tills dess så sitter jag och jobbar på en serie på fem bilder som jag gör som ett bidrag till en designtipi som Helsingforsbiennalen
sätter ihop. Det är inte meningen att göra någon längre serie av den, men det börjar luta mot att jag inte kan sluta när de fem bilderna är färdiga, och det börjar kännas som att man kommer igång med någonting bra. Det lutar mot att det blir en lång story, som vi fram till avtäckandet skall hålla hemlig. Jag lägger upp dem när scannerstället öppnar på måndag, tycker jag. Tills dess, Puz.

(Ps: ni får en ledis. Den innehåller skogar.)

fredag, augusti 29, 2008

Smålspejs

Just nu springer gammelfarfar feber åttor på min rygg, och jag har spenderat de senaste dagarna inkokongad framför den ena dåliga filmen/teveprogrammet framför det andra. Eftersom detta inte är ett stadie jag uppskattar särskilt mycket (det är alltid lite kul i EN dag) så tänker jag bryta sjukan genom att delta i en utställning i morgon, eller rättare sagt på lördag klockan sju.

Här är pratet:

Small Space är ett litet utrymme både i fysisk och idémässigbetydelse. Där vill vi placera konst, musik och annan kultur i oväntadesammanhang och locka fram dem som pular med kreativa projekt i Uppsalaoch på annat håll. Vi ordnar olika typer av arrangemang för en tillsvidare begränsad publik där konstnärer, författare, musiker med flerakan kommunicera med sitt skapande. Arrangemangen kan lyda under någontyp av tema eller spreta åt alla håll. Förhoppningen är att skapanågot levande, spännande och inspirerande i Uppsala, utan storapretentioner men med växande ambitioner. Konsten ska få ett trevligt vardagsrum att husera i, där folk kan umgås avspänt med den, kanskemed en öl i handen.

Förutom en utställning och distrobord av mig, så utlovas det mer storverk av uppsalas best and brightest, nämligen Elin Önnevall, Katarina Seth (som äger ena halvan av en boxningsring nere vid mitt ICA) Erik Ejevall, och säkert några till. Sju på Kvällen asså, adressen är Gropgränd 4, (bakom universitet) Jag tar emot gåvor i form av treo och varmvattenskuddar.

onsdag, augusti 20, 2008

Vivien Vee



Okej, om det finns fyra pers därute som är villiga att lära sig dansen, kom fram. Jag vill göra det här live.

onsdag, augusti 13, 2008

Ewok Kings 2

Här får ni om någon undrat vad jag har haft för mig på sistone.
Om ni inte bytt skrivbordsbakgrund på ett tag tycker jag
ni kan byta nu. Tacktack.

tisdag, augusti 12, 2008

Malmö!


Här har jag hittat en liten statistroll av mig i en serie av Sara Elgeholm. Sara Elgeholm är en av världens finaste människor, och jag skulle vara stolt att föda hennes barn. Fast denhär serien var från tiden när jag och Hanna kom på att vi borde skaffa barn, så det blir lite förvirrat.
Serien är ifrån den senaste årsboken från Serieskolan i Malmö, där jag och Sara gick förrförra året, och både serieskolan i Malmö, och Sara Elgeholm är två upplevelser som jag gärna skulle rekommendera till de flesta. Eller vänta, Malmö, Sara och Kaffe och Chokladkaka från Serieskolans Cafeteria. Man får inte glömma choklad.
Hur som helst, om någon mer vill föda mitt barn, eller ge mig en chokladkaka, så är det här en bra chans att säga till.

söndag, augusti 10, 2008

Bear Tribezzzzz!


Om man söker på mitt namn på Youtube så dyker det upp två träffar från Norrköpings Konsthall. Det är min gamla Zambo och fellow upptågsmakare Klas Isaksson, som gick i min klass under första året i serieskolan, och som jag till slut delade en väldigt rörig lägenhet vid södervärn med. Klas var (och vid dethär laget fortfarande är) en av de mest energiska och kreativa människorna jag någonsin träffat, och det gick knappt en timme utan att man blev meddragen in i ett av de nya upptågen som klas ständigt kokade i sin överaktiva hjärna. En av sakerna som kläcktes ur kollektivet plätten (döpt efter den förtryckta sköldpadda som jag motvilligt tog hand om) var I will fuck your soul, ett projekt som mynnade ut ur våran fabless för att gå ut och dansa. Vi hade en vurm för våld, manlighet och black metal, och det resulterade i en video vi visade, i samband med en utställning, och släppfesten av första Ewok Kings-Fansinet.

Efter detta har jag haft ganska låg kontakt med Klas. Att jag är en så pass stor homebody, och min stora hög med ritjobb gör att jag inte tar mig dendär Norrköpingsresan som jag lovat mig själv, och det har väl resulterat i att IWFYS har torkat lite. Däremot så verkar det som om klas fortsatt på samma spår, och när man kollar på en video till ett av hans nya projekt "Norrköpings Björnkonsthall", kan man inte göra någonting annat än att jubla och kasta hatten i luften.


Detta projekt är bara en bråkdel av vad Klas har i kistan. Ta en till på Klas, och Norrköpings Konsthalls hemsida, och man fastnar ganska lätt bland alla upptåg. Jag hoppas jag blir meddragen snart igen, jag saknar megalomanin, och att faktiskt jobba på plats, med någonting annat än ett skrivbord. Godspeed, bear dude.


PS: Klas har på sistone engagerat sig i bandet "Den Svenska Björnstammen", och skickar en liten yo i form av en video tillägnad till mig! Jaa!

måndag, augusti 04, 2008

Att sova och drömma om döda djur (del 2)


För att ytterligare nära min hälsosamma fascination med uppstoppade djur, så tog jag mig till den 2 av min uppstoppningsodyssé, nämligen Naturhistoriska Muséet i Uppsala. Skillnaden mellan det och biotopia är att Naturhistoriskas samlingar tillhör Universitetet och inte kommunen, och har därför inga särskilda folkbildningsplikter. I stället kör de på tanken "vi har rätt så mycket balla grejer, skulle vara lite trist att arkivera dem." Därför så finns det inte så mycket fakta på väggarna, eller ens försök till att göra utställningarna attraktiva för besökare, så bär som på några moodlajts. Det märks också att djuren är från den gyllene eran av hobbyuppstoppning, som får djuren att se lite mer onaturliga ut än de gjord i våra dagar. Faktum är att djuren liknar mer möbler och inredningsdetaljer än riktiga djur. Man märker sånt främst på ansiktena. Där folk nu för tiden försöker få saker att se dramatiska ut, så har djuren på naturhistoriska mer en uppsyn av förvirring. Folk tänkte inte så mycket på beteende, utan mer "hur skall jag få denhär leoparden att se gullig ut". Så vid det, Enjoy min favorit: Knubbsälen med det breda leendet!

-Häj häj!

Alla bilder här är tagna i Arktiska Paviljongen, den enda salen utan glasmontrar. Tråkigt nog, för det går inte så bra att fotta grejer i glaskupor. Så jag kan inte bjucka på deras stora avdelning med djur som nu har dött ut. Tji Zebrastjärtad pungvarg!

H-V: Gorilla, Människa, Schimpans

Det är någonting med Naturalier och Neonljus som får mig att gå igång.

Självklart så kommer man inte undan linnéfirandet här heller. I detta fallet var det en ganska blygsam utställning, lite undanskuffad i lokalen. Tack vare det så vill jag tillägna det sista fotot Blomsterkungens deformerade vänsterhand! Nyah!





onsdag, juli 30, 2008

I are Fangirl.

Som ni märker är det en hel del gå-igenom-länklistanposter i stället för "riktiga" bilder ritade av mig och sånt. Den låga bildpostningshalten beror på mitt aldeles för långa sommarlov och att jag i princip nästan enbart har skrivit manus nu på det senaste, och jobbat med filmen och annat litet smått och skoj ni får höra om snart. Under tiden så får jag faktiskt erkänna att jag tycker om att dela med mig av allt det roliga på min länklista, och är inte meningen med bloggen min att bjucka på det jag drar i mig, för det är väl också en del av processen. Ellerhurellerhurellerhur?


Så tills vidare vill jag ta och peppa Marlena Lampinens blogg Mmmarlena, som är sprängfylld av Psychmönsterbilder, Photoshoppningar, och hotta fangirlporträtt av Hermione. Till Marlena säger jag bara -Gör någonting i tryck! Nu! Jaa!

lördag, juli 26, 2008

Att sova och drömma om Döda djur (del 1)

Jag tänkte gå lite i samma fotspår som Klubb Hanna, och simma runt lite mer i djurens magiska värld. Fast när Hanna tog en tripp till Skånes Djurpark och såg riktiga djur, så nöjde jag mig med den fejkade uppstoppade varianten, nämligen Biotopia!

Biotopia har jag starka minnen av att ha besökt när jag var liten, strax innan de stängde. Biotopia är egentligen gamla Biologiska muséet, en vacker gammal jugendbyggnad, som innehöll naturutställningar av det gamla gardet, nämligen mycket handskrivna lappar, mörkt trä, grumliga burkar, och feluppstoppade järvar. Inför Linnéjubiléet häromåret så hade de slagit upp portarna igen, självklart lite nyupphottat, med interaktiva utställningar, ljus och ljudeffekter, infopaneler av Sara Olausson, och en hel påbyggnadsdel, glasrutan täckt av en stor Ulla Fries-Gravering.
Det är alltid någonting som slår mig på hjärtesträngen när jag ser naturutställningar. För mig är det splittringen som uppstår när man ser de små båsen. Det skall föreställa natur, men ingenting rör på sig. Trots att allting i montern ser ut att vara på väg någonstans så står allting fridfullt stilla. Bara någon meter bakom slutar allting i en oljemålning av ett lappländskt fjäll.

Man slås konstant över hur overkligt allt känns. De uppstoppade djuren är inte ens särskilt mycket djur, utan mer möbler. De är i största del bara stoppning och sågspån med en djurpäls dragen över sig. Om man bara kollar en meter, så ser man ventilationstrummor, och ljusriggar runtomkring. Allting är lite för välkomponerat, den lappländska solnedgången är lite för airbrushat glänsande, och ljuset är lite för dramatiskt. Allt känns kusligt utomjordiskt, och man undrar om det verkligen är naturen man ställs inför, eller någonting helt annat. Det känns mer som om biologiska museer speglar vår bild av naturen mer än naturen själv. En värld som annars bara finns på vykort, och gamla hötorgsmålningar.

onsdag, juli 23, 2008

Tips! Pepp! Glädje! Dans!

Marcus Mårtenssons bilder räddade min dag. De är bara så sjukt peppande.


onsdag, juli 16, 2008

En gång i tiden var vi Ewoker, nu försöker vi vara bra 70-talsföräldrar med det går sådär, eller nåt.

Hej Bloggi. Jag tänkte bara flika lite att jag dyker upp lite i senaste nummret av Tecknaren, i en artikel de gjorde i samband med SPX. Granna bilder är det med. Annars är jag med i nya Galago med. Jag har inte läst den än, för att det är fel med min post eller nåt. Jag fixar det aldeles strax. I morgon blir det mer performance och andra saker som ger mig lagom mycket pepp för att få mig att rita tror jag. Jag har mest försökt fila på bra idéer till en uppföljare till Ewok Kings. Det är lite störigt att fortsätta på en serie som redan har blivit rätt så hyllad, och både ni som läser och jag har ganska stora förhoppningar/krav på hur storyn skall följas upp. Jag är ju ganska skeptisk över det lyckliga slutet som den första serien hade, då det kändes lite "nåja de fick en kärnfamilj och då blir allting bra". Och eftersom jag tycker att hyllande av kärnfamiljen, är lite på fel sida av höger/vänstermyntet, så undrar man lite. Nåja, vad vill ni se? Nu finns ju chansen att delta lite, och faktiskt bidra med lite bra idéer. Jag bjuckar på lite barnboksbilder från den där tiden då vi fortfarande var bra och visste vad vi höll på med.

Det är inte riktigt av nostalgi som jag postar dethär, trots att jag tror jag läste varenda en av den böckerna när jag var liten. Jag gillar den ganska raka rättframa och nästan lite skoningslösa känslan som böckerna har. Ingenting är onormalt, och ingenting är opolitiskt. Jag ser inga problem med att lära barnen var en korv kommer ifrån, eller vad farbrorn därborta på bänken är för något. Jag tror att Ewokbröderna skulle tillämpa någonting i denhär stilen i sin pedagogik.
Förresten, bilderna snodde jag här, och fler finns det att hämta!
/Skäggbein