Ända sedan jag kom tillbaka från riga har jag drabbats av ordentliga dåligt-samvetesattacker över att jag bara legat och pöst i tre veckor när boken har legat på hårddisken och skrikit som en griskulting. Nu har jag bara ett par veckor på mig, så det är dags att göra en checklist över vad som är kvar att göra:
- Fem sidor färgläggning av Här var Vilda Västern
- 28 Onda sidor att färglägga av Ewok Kings 2
- Ett Omslag till härligheten (skissade ett under mexikotrippen)
- Teckna klart Epilogen (4-5 sidor kvar)
Självklart ångrar jag inte resandet, men det känns verkligen som att jag valt att åka på den sämst möjliga tidpunkten. Jag har inte synts ute särskilt mycket sen jag kom tillbaka, fast fokuserad på att hinna med så mycket som möjligt innan klockan klämtar mars. Jag är nog lite tveksam på ifall jag hinner precis på målsnöret den första, men jaja.
Riga däremot var skojsigt. Jag pratade lite tidigare om utställningen
Tell me More..., där jag ställer ut tillsammans med blandade delar av serievärlden. Det visade sig vara den första seriehändelsen av sitt slag i Lettland över huvud taget, så stämningen var helt klart högtidlig, och redaktör David Schilter berättade att uppenbarligen orsakade min morotsserie någon slags kontrovers inom den lettländska serievärlden, som delades upp i pro morot, och mot morot, där motparten uppenbarligen tyckte den var lite för arty, och inte handlade om den. Intressant nog är det den enda serien jag gjort som tidigare fått kritik för att vara tråkig, händelsefattig och menlös i sverige. Det är roligt att en badande morot kan sparka upp så upphetsade känslor.
Min insats för utställningen var att premiära ASODOM-Videon, tillsammans med Originalen från serien, och två dockor jag snajdat ut som figurer från serien.
Såhär såg det ut från början. Jag fick mitten av rummet, som jag delade med Katja Tukiainen, Anete Melece och Anke Feuchtenberger (som tyvärr inte var där) Iden att ställa puppeten på podiet funkade inte i slutändan. I bakgrunden står min enorma resväska som var fullproppad med Myrornakläder som jag kunde mixa och matcha.
Nu börjar Puppet 1 Ta form. Bilden var strax innan jag hittade påsen med puppetarmar, och jag var förtvivlad över att det inte fanns en endaste axel att hänga kläderna på. Jag har aldrig blivit så glad över dockarmar tidigare.
Puppet 2 börjar ta form. I bakgrunden, Katias grejer, Ankes Grejer, och den allsmäktiga videokillen.
Med Husklänningen och 80-talsskjortan så börjar Puppet 1 komma in i någonting. Det ser nästan kimonoartat ut. Nu börjar etnogeggan formas!
Sen smäckar man på en en slokhatt, en såndär liten afrikansk mössa framför ansiktet, och min gamla peruk från I Will Fuck Your Soul! Tjusigt!
Den andra fick lagras på med mer vitt och ljust, bara för att smäckas på med etnoförklädet, och tygväskan jag gick runt med i 2007, nu tyvärr otjänlig som förvarare, men schysst huvudbonad.
Det var runt någonting här som kameran slutade funka, så jag har faktiskt ovanligt lite bilder från riga. Jag avslutar bara med att säga att det var helt klart en av de bästa upplevelserna jag har haft i serieväg på länge, och vill tacka alla insnärjda i projektet. Och tack till de andra utställarna, självklart. Här kommer ett medley:
Moki
Maija Kurseva
ATAK (med en av de bästa ideerna jag sett på länge)
Holländska Lamelos, i full gång med sin Hanna P-doftande väggmålning
Tommi Musturi
Och självklart många många fler som var skitbra, men inte bra nog för min vajiga kamera.
Men nu, söta drömmar
/Kolb
Dethär blev resultatet av stentrollskvällen vi hade för att kora vad som skulle bli prisstatyetten till Galagos hatgubbetävling som gick av under SPX-söndagen. Jag får lov att säga att trots alla troll är värdiga mer eller mindre hat, så tillföll priset trollet högst upp, som är så obeskrivligt svårälskat att man inte vet vad man skall ta till för att skära bort det. Andrapriset blev det frustrerade trollet under det.
.jpg)
