Apsnoppar.

Jag läser inte aldeles för mycket serier, då man lätt får lite av ett tunnelseende, när man ändå spenderar en stor del av sin tid med att rita dem, därför fixerar man sig lite kanske på att kolla teckningen och berättartekniken, och sånt tråk i stället för att njuta av serien i sin helhet. Jag har väl i princip slutat läsa serier, (förutom kanske det som andra tecknare tipsar om)


Men Då och då återkommer jag till mina tyska nätförläggare Electrocomics och tar en titt på deras nyheter, som alltid håller håller sig på toppen av vad serievärlden har att erbjuda.


Nu har de precis lagt upp en serie av Frédéric Coché, en tecknare jag aldrig hört om förut. Serien är ett ryggsim i medeltida mystik, komplett med mytologiska och heraldiska motiv, apor med stora kön, och en massa kotetterande. Eller för att citera:

"Sol and Luna" deals with "intercourse or copulation", "extraction of the soul or impregnation", and the "jubilee of the soul".Coché is telling about childlike eroticism behind sheltering walls, about wild men and cultivated women, about sex and violence, and about art aping nature.

Lite uppenbart att jag skulle gå igång på detta, men vafan. Plus att det undgår ju inte någon att serierna på electrocomics är fullständigt fullständigt gratis! Så ladda ner, ladda ner, ladda ner!

(okej, fullständigt gratis kanske det inte är. Om ni kollar i nedre högra hörnet på "in these woods we are ewok kings" sida, så kan ni se en liten paypalknapp. Ni kan leka en lek, där varje gång ni trycker på knappen och donerar pengar, så ramlar det ner en liten skinka ur ett rör framför mig. Jag äter skinkan, och får kraft nog att rita fler serier åt er. Så ni ser dealet va? Mätt Kolbeinn= Bra. Hungrig Kolbeinn=Dåligt. Bara så ni vet. Puss/Kolb)

Hör Flodbruset svalla, hej tra la la lalla, i Dalen, tra la!

-Varför skulle jag vakna! Snyftade Bombur. Jag drömde så härligt. Jag Drömde att jag vandrade i en skog som var mycket lik den här, fast det lyste facklor och lampor som hängde i grenarna, och eldar brann på marken. Och det pågick en fest som aldrig tog slut. En Skogskung stod där med en krona av löv, och de sjöng så glatt, och jag skulle inte kunna räkna upp eller beskriva alla godsaker som fanns att äta och dricka där.

Jag tror att jag har precis gjort färdigt min allra första fantasyberättelse. Jag hojtar till när jag har hittat en plats för den. Men hela denhär grejen har varit underbar, som ni ser.

-Fortsätt ni om ni måste det, sade han. Jag tänker bara ligga här och sova och drömma om mat, om jag inte kan få någon på annat sätt. Jag hoppas att jag aldrig vaknar mer.

(PS: Om ni Skulle få för er att läsa om Tolkiens Bilbo, så kan jag antingen rekommendera de senare utgåvorna med de ostiga fantasybilderna, eller så kan ni leta efter Rabén och Sjögrens utgåva från 1962. Ingen diss mot tolkien, vars linjeteckningar faktiskt är rätt så fina, men kom igen. Ingen slår Tove. Inte ens jag.)

Puss/Kolb

Feffster

I Våras blev jag inbjuden att delta med en illustration i en italiensk designtidning som råkade ha det olyckligt gräsliga namnet Feféproject. (kom igen, det går inte att uttala utan att göra till rösten genom att sätta tungan på nedersta tandraden...)

Tidningens tema var Jag är inte ful, jag är bara tecknad så. Vilket jag såg som en anledning att få frispel på ett helt uppslag. Som papper använde jag det gröna omslaget av en gammal "Athenai festskrift" från 1921 med rostfläckar i mitten från uråldriga häftklammer. På det ritade jag två troll som nojsade med en fågel.

Efteråt tänkte jag inte så mycket på det, utan jag trodde att de hatade mitt bidrag så mycket att jag var jag blivit dumpad och de vågade inte säga nåt. (vi hade haft så gott som ingen mailkontakt förutom inbjudan. Sånt brukar göra mig nervös..)

Gissa min förvåning när det för nån månad sen damp ned ett stort brunt kuvert i min brevlåda, med de två senaste nummren, och min bild i ett mighty spread. Och allt var bra med, så mina misstankar om att min bild kommit i onda händer var helt obefogade. Själva tidningen var med helt otroligt underbart glossy, sådär som en tidning för 15 euro borde vara. Är det kanske gammal vana, när man förväntar sig automatiskt att alla projekt som man är involverad i har nån snålgrej, som att tidningen är tryckt med slabbig och dålig färg på oprocesserad råbark. Onödigt att säga, de gjorde min vecka.

Och som en extra titbit till alla er som inte har tidningen (jag förmodar absolut ingen pappaserierläsare) kan jag säga att om man gnussar tidningen i ansiktet så luktar den tejp.

Mer! Mer!

Dags för en teaser, tycker jag.

Hey Satan, Lift up your tail! Show us where you keep the Friars in Hell!

I takt med min flytt hem till Uppsala igen, så har jag återförenats med en av mina favorittavlor i hela världen, nämligen "Trädgården av Jordliga Förlustelser" av Bosch. Att den gjorde ett stort intryck på mig under min barndom var ju oundvikligt, när den hängde sådär inbjudande strax utanför (senare inuti) mitt pojkrum. När jag ser den igen så börjar en hel del av vad jag hållit på med rent kreativt att kännas väldigt väldigt vettigt, och en stor del av mina serier (framför allt ewok kings, men även ett gäng till) har sugit in en hel del av stämningen. Nu pratar jag förstås enbart om mittenbilden. Den vänstra (edens lustgård) har aldrig fallit mig i smaken. Den känns lite för vemodig.

Den högra panelen däremot, tänker jag inte prata mer om just nu, men vi kan säga att en serieidé föddes bara rakt av. Men titta inte på mig. Titta på Pasolini, i hans filmatisering av Geoffrey Chauchers "Canterbury Tales".

Jag kan knappt förklara det, men jag blir oerhört rörd av helvetesscenen. (resten av filmen är bra den med, men inte i samma klass som de fem minuter av oomph som denhär scenen bjuder på) Det vi får se är helt enkelt runt 50 statister som lajvar en Boschmålning, komplett med Papier Machéemasker, kroppsmålningar, och som krona på verket, ett prostetiskt anus. (när satan visar var han håller munkarna) Helveteslandskapet ser ut att vara byggt av trästumpar de hittat, precis så det räckt till en liten fejkad borgsmur, och i bakgrunden har de hängt några hemmagjorda lidande de käckt placerat galgar och garrotteringshjul. Stämningen är skojfrisk, lite som att hela filmandet har spårat ut till tidernas efterfest. Ingen verkar egentligen lida eller ens tro på sin egen skapelse. Bara rulla runt som grisar i allt som gör livet underbart.

Puck'n!

Nu har den andra Normautställningen äntligen gått av stapeln, och undertecknad Kolb tog sitt pick och pack och masade sig iväg till Galleri Puckeln, som låg sådär precis mitt på Hornsgatan. Här är några Highlights:

Marcus Nybloms Ukelele var nog det enda som tävlade med mitt bidrag i färg. Annars var resten av utställningen i en bekväm beigebrun ton. Det var lite mystiskt, då när Norma väljer själva så är det mesta i svartvitt.

Mina badande hårdrockare var på plats såklart.

Snygg skulptur som jag tyvärr inte minns vem som gjorde. Men den såg ut som glass.

Min hand som tjuvläser Jessica Kurkis underbara bok "Jumalatar". Dendär Jessica är förresten sådär oförskämt talangfull, och ritar saker med stort hår. Och har en hemsida här.

Very mytoliscious med Knut Larsson. Knut visade mig även sin senaste serie "Triton" som det goda folket på Sanatorium förlag tryckt upp i visitkortsform. Jag tror han lämnar ledtrådar till den på sin hemsida.

Här ser vi då sagde Knut Larsson, glatt poserande brevid den även hon så talangfulla Sofia Olsson, som inte deltog i utställningen, utan dök upp bara för göra livet lite bättre för oss alla. Hennes bok "Ända Hit" är ute sen i april på Komika förlag, och förresten kan ni kolla in hennes hemsida. På den har hon ritat kött.

Nu bär det iväg till Arvikafestivalen för the Kolbster! Under hela festivalen kommer jag och alla andra Galagin att finnas i det tillhandahållna Galagotältet. Så där är jag. Typ snart. Yeah!

Med Risk för att upprepa mig:

Okej, för att det gick så bra (men ack så kort) förra gången, så tänkte Norma göra om alltihop igen. Så ni som missade min glödiga färgiga badande hårdrockarbild, här kommer den igen! fast nu beskriver Norma det såhär:

Musik och konst blir ett när Galleri Puckeln på Hornsgatan i Stockholm ställer ut:
FRYSTA ÖGONBLICK UR ”1”
Tanken med Norma har alltid varit att göra musik som bygger scener och landskap. Världar som skapas, förändras och rivs tillsammans med de som lyssnar på musiken. Den här utställningen är 22 frysta ögonblick hämtade ur dessa världar.

Mer av samma alltså, men nu kommer utställningen att hänga längre. Så alla blir glada! Plus att jag kommer på festen! Så ni som inte träffat dendär kolbeinn än, kan göra det på:

Galleri Puckeln, Hornsgatan 26 StockholmVernissage, Lördagen den 30 Juni kl 12-19Utställningen visas 30/6 t.o.m. 8/7Öppet:Tisdag - Fredag 12-18Lördag - Söndag 12-16

PS: Tack vare min flytt till uppsala, så ligger mina bilder säkert och ointagligt på min oinkopplade dator. Så det enda jag bjuder på är en googling på "Norma". Fast en bild av tavlan kommer så fort jag packat upp...

Galagi

Nu har jag varit med i dendär Galago igen. Fast nu inte med en av mina skojiga serier, utan jag har har illustrerat en massa grejer i stället. I nummer 90 så har jag illustrerat en novell av Ryan Boudinot. Det var roligt, för att jag fick rita en tjockis och folk som äter. Sen gjorde jag framsidan med (Hanna P gjorde baksidan). Ni som har hängt med ser ju att det är en gammal bild jag hottat upp lite, nämligen dvärgen Bombur som sakta men säkert flyter igenom en flod i mörkmården. Mer om det en annan gång.

Fler som sitter och skiner som små solar är ju Ruben Dahlstrand som ju gick ettan när jag gick tvåan och sånt. Och Hanna, som seriedebuterar i galago med sin flickrumsserie. Och Benjamin Stengårds ångestepos han hamrade fram ur blod och svärta, samtidigt som jag knullade med Ewoker. Hans blogg är rolig förresten. Nu pratar han om misslyckanden.

Normabein

Som ni ser nere i det vänstra hörnet, så är det Konstutställning klockan 17!
Det betyder alltså att Jag har lystnat på deras EP runt 20 gånger, och sedan ritat en bild på klabbet. Inte bara jag har gjort det, såklart utan även finingar som Marcus Nyblom (som förmodligen är min närmaste konkurrent i sånt som är lite spooky mystic sådär) och Knut Larsson, såklart. Jag kommer inte att vara där, men ni som dyker upp får chansen att se en riktigt stor Kolbeinnbild, in da flesh, och fullt säljbar. Jag ritade hårdrockare som badade.

Han Roka Hoooolk!

Tack Hanna P. Tack så jävla.

Det Ulliga Barnet!

Den som tar en titt på det jag gjort kan väl dra slutsatsen att allting som är hårigt är min vän. En annan vän av håriga saker är Karin Söderquist, som delar min fascination för Alice Doherty, även känd som "The Minnesota Wooly Baby".

Väldigt lite information finns om Alice, men som ni ser finns allt dokumenterat på sidan Showhistory, en utmärkt resurs för alla som gillar gamla bleknade foton av folk utanför de rådande normerna över vad som var en sund och frisk medborgare på den tiden.

Karin och jag bestämde oss för att bildbattla i Aliceporträtt:

Mer är på väg, jag sitter och filar på ett as we speak. Under tiden kan ni kolla in Showhistory för fler Alicebilder, och Karins Deviant för ännu ett linoporträtt, och mer! Goodness!

Gaslandet!

För ett tag sedan medverkade jag i Matti Kallioinens performance Gaslandet på Teater Lilith. Jag var täckt i en Blå Kroppstrumpa, som gick ovanligt bra att se ut ifrån, och en liten BH-Väst. Jag var oförglömligt söt när jag satt under min lilla krukpalm, och vinkade till alla förbipasserande.

Matti gör även musik, under namnet Kallioinia, och deras skiva har dykt upp på alla tillfällen som det dansas skulle. Mina dagar går nu förtiden i ett dis av neon och svart. And i löööv it.

På ett tredje, så har han och Lisa Jonasson en tidning tillsammans som heter Filiokus, med roliga gästartister som Valeria Montti-Colque, och Dearraindrop. Helt klart den färggladaste tidning jag läst under mina långa år.

Rulezzzzofanimationzzzzeee!

För alla er som läser Klubb Hanna så är dethär ingen nyhet, men det känns som om jag får ta en uppdejt i sänder, då mycket har hänt. Här är i alla fall det majestätiska andra numret av Hanna P's fansin Hatgubbe, som jag gått in och tagit delad vårdnad på. Serien heter "Rules of Animation" och handlar om precis det. Nämligen hur man rör sig och agerar när man är en tecknad skojsig gris. Du kan beställa fansinet från mig här på min mail, eller på min eller Hannas myspejs. Det kostar 20 spänn. Det är en korv och en cola.

Jopp...

Nu den senaste tiden har jag suttit och begrundat bloggens framtid. Det är en överarbetad Kolbeinn som skriver detta, och med det så har bloggen fått lida. Jag var precis redo att göra slut på dess lidande med delete-knappen, när den gröna figuren som ni ser ovan satte stopp för min gudomliga hand. Så, alla som läser den och hoppas på uppdateringar: (hej Sofia)

Pappaserier lever vidare, och postas skall det. Bloggen skall få sig en upphottning, en finare festklänning, och saker skall bli som förut. Jag lovar.